Skräck i verklighetens tecken : En semiotisk analys av våldsskildringars realism i Suspiria och Day of the Dead

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att analysera hur våld som skildras i film kan laddas med olika grader av realism och fiktion genom olika teman, tekniker och dramaturgi m.m. Den avser att undersöka hur dessa laddningar påverkar hur vi som mottagare uppfattar våldsskildringar, vad vi läser ut av dem och hur relationen mellan realism och icke-realism kan förstärka våra upplevelser av våldet.Genom att analysera skräckfilmerna Suspiria (1977) regisserad av Dario Argento och Day of the Dead (1985) av George A. Romero får vi en inblick i hur våldsskildringar inom skräckfilmsgenren kan ta olika former och påverkas av kontexten. Filmerna representerar viktiga verk av två av sin tids mest framstående regissörer inom genren och har sedan de släpptes levt vidare som kulturella avtryck inom den västerländska populärkulturen.Metoden består av kvalitativa analyser där filmernas handling presenteras för att ge en förståelse förde sammanhang som omgärdar de utvalda våldsskildringarna som lyfts fram. Därefter tolkas våldsskildringarna och deras kontext med stöd i semiotisk teori utifrån en tänkt tittares perspektiv. I analysen diskuteras hur narratologiska och tekniska tillvägagångssätt, material och miljöer kan påverka hur en tittare uppfattar våldet som mer eller mindre realistiskt/icke-realistiskt.