Sjuksköterskans upplevelse av att arbeta som single responder inom ambulanssjukvården : En intervjustudie

Sammanfattning: I Sverige används begreppet ”single responder” som beskrivning på en sjuksköterska som ensam bemannar en utryckningsregistrerad personbil, utrustad som en ambulans men utan bår. Uppgiften är dels att vara tillgänglig för akutuppdrag genom att vara strategiskt utplacerade geografiskt, och dels för att avlasta de traditionella akutambulanserna genom att utföra bedömningar av patienter där exempelvis larmoperatören har svårt att avgöra hjälpbehovet. Att bedöma patientens tillstånd och vårdbehov kräver både kunskap och erfarenhet. I ett ambulansteam kan det upplevas som en trygghet att ha en kollega som stöd vid medicinska beslut men också för att kunna vara behjälplig med olika praktiska moment. Som single responder arbetar dock sjuksköterskan ensam. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att arbeta som single responder. Studien var en kvalitativ intervjustudie med åtta sjuksköterskor som innehar tjänster som single responders. Ansatsen var induktiv med ostrukturerade öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att single responders hamnar i situationer där de bland annat kan sakna möjligheten att diskutera medicinska beslut med en erfaren kollega. Denna situation uppstår oftast då sjuksköterskan ska göra en bedömning av patientens vårdbehov för att kunna erbjuda patienten rätt vårdnivå. Då patienten befinner sig i ett livshotande tillstånd, eller då patienten är akut sjuk upplever sjuksköterskan inte samma behov av kollegialt stöd. Erfarenhet och rutin att arbeta enligt A-E-konceptet gör att sjuksköterskan känner sig trygg. Vissa praktiska moment under tiden fram till patienten kan upplevas som stressande.