Skötsel av klibbal för produktion av efterfrågad virkeskvalitet

Sammanfattning: Klibbalen (Alnus Glutinosa) växer på frisk eller fuktig mark i södra och mellersta Sverige, mestadels i bestånd mindre än ett hektar. Klibbalen är med sina kvävefixerande noduler på rötterna ett näringsberikande träd, dess kvävetillförsel medför en naturlig gödsling. Den växer som bäst på djup näringsrik, mullrik mark med rörligt grundvatten. Produktionen kan  uppgå till drygt 10 m3sk/ha och år och kan föryngringsavverkas vid 35 års ålder. Virket är mjukt, har låg densitet och är lätt att bearbeta. Efter bearbetning fås en jämn fin yta som behålls även efter återfuktning. Värmeupptagningsförmågan är låg för klibbal. Däremot är virket inte intressant för tillverkning av papper då virket missfärgar pappersmassan. Undersökningen är tredelad, besök och intervjuer på lövsågverk, fältmätningar i bestånd samt analys av beståndsdata från skogsbruksplaner. Dessa tre delar ligger till grund för en syntes till en förbättrad skötselinstruktion för klibbal. Vid intervjuer med lövsågverk framkommer att de sågverk som idag sågar lövvirke upplever en brist på virke med rätt kvalitet. Med bättre skötsel och ett anpassat skötselprogram för klibbal bör det gå att få ut mer sågbart virke. God kvalitet på klibbalsvirke definieras som virke fritt från torr- och rötkvist samt brunkärna. Träden bör vid slutavverkning vara 30 till 40 cm i brösthöjd. De skogsbruksplaner som Södra Skogsägarna tillhandahöll har undersökts avseende de bestånd där klibbal är huvudträdslag. Som regel baseras skötselförslagen för dessa bestånd på andra trädslag än klibbal t.ex. gran eller björk och med ett skötselintervall på 5 år. Skötselintervallet blir ofta för långt i dessa förslag. Resultatet från såväl intervjuerna, fältmätningarna och skogsbruksplanerna har syntetiserats till ett förbättrat skötselprogram. Med en korrekt angivning av beståndsdata med anpassande skötselförslag för klibbal som har korta skötselperioder går det att skapa bättre framtida virkeskvalitet. Dagens skogsbruksplaner ger för långa tidsperioder för klibbalskötsel och bör förkortas till 2, 3 och 4-års långa perioder beroende på var i omloppstiden man befinner sig.