Att se skogen för alla träd - om konflikten mellan miljö och ägande i svensk rätt

Sammanfattning: Under senare år har en allt skarpare målkonflikt seglat upp mellan egendomsskyddet och miljöskyddet i svensk rätt. Egendomsskyddet har genom bland annat grundlagsstadgandet i 2 kap 15 § regeringsformen en framskjuten position. Även den svenska miljölagstiftningen, med dess möjligheter till skydd av värdefulla skogsmiljöer, är formellt sett kraftfull i sina styrmedel. Samtidigt tyder mycket på att Sverige inte förmår uppnå vare sig nationella eller internationella åtaganden för miljön. Detta ger upphov till ett antal frågor om tillståndet för den svenska miljölagstiftningen när det kommer till bevarande av biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer. Hur påverkas möjligheterna till skydd av värdefulla skogsmiljöer av egendomsskyddet? Hur balanseras intressena mot varandra, och vad har denna balansering för rättsfilosofisk och rättshistorisk bakgrund? Vilka för- och nackdelar finns med rättsläget sett till syftena med miljö- respektive egendomsskyddet? Dessa med flera frågor undersöker uppsatsen i en huvudsakligen rättsdogmatisk uppsats, som dock även involverar rättshistoriska och rättsfilosofiska perspektiv för att skapa bättre förståelse för det gällande rättsläget. Undersökningen kommer i huvudsak fram till att medan de formella positionerna för båda skyddstyper är starka, så sätter i praktiken egendomsskyddet vissa avgörande begränsningar för det praktiska genomförandet av vissa typer av miljöskydd. Detta sätts i samband med den förstärkning av egendoms-skyddet som skett sedan framförallt det sena 1900-talet. De lagändringar som ligger till grund för denna förstärkning har på senare tid medfört att insatser för miljöskyddet blivit dyra, genom att ersättningarna till enskilda vars markanvändning inskränks genom skyddsbeslut har höjts. Detta riskerar leda till en inkongruens mellan mål och medel i arbetet för att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer.