På vilket sätt används barnperspektivet i planeringen av den byggda miljön? : En fallstudie om hur en Stockholmskommun har hanterat barnens perspektiv i projektet Säkra och lekvänliga skolvägar.

Sammanfattning: Barn ska enligt FN:s barnkonvention ha rätt att bilda egna åsikter och fritt uttrycka dem i alla frågor som rör barnet, och dessa åsikter ska tas på allvar. Förståelsen av vad det innebär att ha ett barnperspektiv har ändrats på senare år och differentierats i två betydelser. Barnperspektiv syftar till att ta hänsyn till barns villkor och verka för barnens bästa och barns perspektiv innebär att barns åsikter och synsätt tas på allvar i planeringen. Flera studier har tidigare undersökt barns deltagande i olika planeringsprojekt och visat att barnen ofta endast är med på bild i projekt utan att ha något egentligt inflytande. I min uppsats undersöker jag ett dagsfärskt projekt för att se vilket sorts barnperspektiv som är mest framträdande. Då barnperspektivet går hand i hand med deltagande har jag arbetat fram ett mätverktyg utifrån tre olika delaktighetsstegar. Mätverktyget som jag döpt till Lunnergard’s Ladder of Participation har applicerats på min empiri för att kunna undersöka vilken nivå som projektet når upp till. Då barnperspektivet dels handlar om att få med barn, dels om att ta tillvara barns idéer så diskuteras svårigheten att åstadkomma detta. Här används egna intervjuer med barn som varit delaktiga i projektet. Resultatet av min fallstudie visar att projektet har en genuin touch men att det inte når upp till delaktighetsnivån där barnen lämnar egna åsikter. Studien visar således att den första betydelsen av barnperspektivet varit det mest framträdande.