Förekomst av växtarter i en fragmenterad skogsmiljö utifrån en öbiogeografisk teori

Sammanfattning: Den här studien tar upp problematiken med fragmentering och dess påverkan på arters spridning och förekomst. Huvudsyftet med studien var att testa teorin om öbiogeografi genom att undersöka förekomsten av ett antal kärlväxter på olika åkerholmar med olika avstånd till närmaste spridningskälla i form av ett bryn i en närliggande skog. Vi har inventerat 40 stycken par av åkerholmar (öar) och skogsbryn (fastland) i ett jordbrukslandskap i Stockholms län. Inventeringsresultatet har analyserats med hjälp av univeriata linjära modeller-, och multiveriat ordination. Resultatet visar att teorin om öbiogeografi bara delvis kan förklara förekomstmönster för kärlväxter på åkerholmar. Vidare fann vi att spridningen av arter begränsas av åkerholmens storlek. Avstånd hade en effekt på artsammansättningen på åkerholmar. Vårt resultat visar på ett behov av att se till fragmentsstorlek samt grad av isolering som viktiga faktorer som styr möjligheten för att arter i framtiden ska kunna sprida sig till nya habitat.