Xenotransplantation : nya möjligheter

Sammanfattning: Transplantation innebär att ett organ eller vävnad tas från en individ och ges till en annan individ med behov av organet eller vävnaden. Ett problem globalt är att det finns för få tillgängliga organ för transplantation. Xenotransplantation skulle kunna vara lösningen på problemet och därför har xenotransplantation från gris till människa utvärderats sedan 90-talet. Xenotransplantation innebär att organ eller vävnad tas från en individ och ges till en individ av annan art. Det ger dock upphov till fyra immunologiska avstötningsreaktioner: hyperakut-, akut humoral-, akut cellulär- och kronisk avstötning. Att utveckla metoder som förhindrar dessa avstötningsreaktioner har därför varit av stor betydelse. Frågeställning i den här litteraturstudien har rört varför avstötningsreaktioner uppstår, hur det porcina viromet påverkar förutsättningarna för xenotransplantation, hur CRISPR/Cas9systemet fungerar och hur den tekniken kan tillämpas för att driva utvecklingen med mål att göra xenotransplantation från gris till människa kliniskt möjligt. En del i problematiken med xenotransplantation mellan gris och människa är grisens endogena retrovirus (PERV). Dessa skulle kunna överföras till människor vid xenotransplantation och sedan liksom andra retrovirus orsaka immunosuppression och tumörbildning. För att förhindra dessa problem har man försökt överbrygga den genetiska skillnaden mellan människor och grisar genom genetiska modifieringar. Tack vare olika gentekniker har nu mycket av den initiala problematiken med xenotransplantation övervunnits. Den hyperakuta avstötningen har förebyggts genom att ta bort grisens gen som ger uttryck av galaktos-alfa-1,3galaktos (gal) och modifierat grisorgan så att de uttrycker humana regulatoriska komplementfaktorer vilket ytterligare har förbättrat överlevnadstiden för xenotransplantat. Med utvecklandet av CRISPR/Cas9-systemet och dess applicering inom xenotransplantation har PERV-fria grisar tagits fram. CRISPR/Cas9 är ett effektivt verktyg för modifiering av gener i eukaryota celler. Till skillnad från tidigare tekniker som ”zinc finger nucleases” (ZFN) och ”transcription activator-like effector nuclease” (TALEN) tycks CRISPR/Cas9 inducera färre risker vid genmodifiering och produktion av CRISPR/Cas9-systemet är dessutom mindre tidskrävande.