Honlig reproduktion hos unga lodjur (Lynx lynx)

Sammanfattning: I Sverige lever Europas störa kattdjur – det eurasiska lodjuret (Lynx lynx). Arten klassas som livskraftig globalt sett men är i Sverige fridlyst sedan 90-talet och klassas som sårbar enligt 2020 års rödlista. Sedan 1990-talet har man i Sverige genomfört en årlig inventering av lodjur för att uppskatta stammens storlek och utveckling. Denna inventering ligger sedan till grund för beslut kring bland annat licensjakt och fortsatt förvaltning av den svenska lodjursstammen. Inventeringen baseras på observationer av familjegrupper, det vill säga lodjurshonor med årsungar, och med hjälp av omräkningsfaktorer beräknar man sedan populationens totala storlek. Dessa omräkningsfaktorer baseras i hög utsträckning på den förväntade andelen lodjurshonor som kan reproducera sig, varför ytterligare kunskap kring lodjurens reproduktion, och i synnerhet unga lodjurshonors reproduktion, fyller ett stort syfte. Detta på grund av att stammens totala reproduktionskapacitet sannolikt varierar beroende av fertiliteten hos framför allt unga lodjurshonor. Syftet med denna studie är att undersöka olika faktorer som kan påverka unga lodjurshonors reproduktion. Detta på grund av att det är information som i hög utsträckning påverkar den fortsatta förvaltningen såväl som hållbarheten hos den svenska lodjurpopulationen och potentiellt även den hos andra lodjursarter. Reproduktionsorgan från 151 lodjurshonor i ålder 1-3 år undersöktes makroskopiskt, bland annat med avseende på strukturer i äggstockarna som representerar vilket reproduktionsstadium djuret befinner sig i och placentaärr i livmodern som visar om djuret varit dräktig eller ej. Informationen från dessa undersökningar kombinerades med data kring ålder, vikt, hull och dödsplats. Detta är data som Statens Veterinärmedicinska anstalt samlar in i samband med den rutinmässiga obduktion som genomförs vid omhändertagandet av kroppar. Resultaten kunde inte påvisa några regionala skillnader i vare sig könsmognad eller dräktighetsandel hos varken 1-åriga eller 2-åriga lodjurshonor. Det kunde inte heller påvisas en skillnad i kroppsvikt eller hull mellan 1-åriga honor som genomgått könsmognad jämfört med de som inte gjort det. Detsamma gällde för 2-åriga honor. Resultaten indikerade även att persisterande gulkroppar, ett unikt fenomen hos lodjuren, inte tycks ha en stöttande roll för dräktighet. Studien bekräftade en del av de slutsatser som dragits av tidigare studier som genomförts inom samma område. För att kunna dra generella slutsatser kring faktorer som potentiellt har en inverkan på lodjurens reproduktion krävs dock mer data från en mer harmoniserad grupp samt säkrare undersökningsmetoder än enbart makroskopisk för att fastställa exempelvis reproduktionsstadium. Som ett verktyg i den fortsatta förvaltningen av den svenska populationen är metoden dock fullt duglig, varför fortsatt utvärdering av reproduktionsorgan och insamling av data fyller ett stort värde även framledes.