Mitt, ditt eller vårt – vad gäller och vilket skydd ger lagen en efterlevande sambo?

Sammanfattning: SAMMANFATTNING En allt större andel av befolkningen sammanlever som sambor. Sambolagen (2003:376) reglerar fördelning av det gemensamma hemmet vid samboförhållandets upplösning, med huvudsyftet att erbjuda ett minimiskydd för den svagare parten. Det finns stora skillnader i det lagreglerade skyddet för en efterlevande make och en efterlevande sambo. En skillnad ligger i att makar, men inte sambor, har arvsrätt efter varandra. Makars arvsrätt har införts då det ansetts angeläget med ett starkare efterlevandeskydd, ett ökat skydd mot att det gemensamma hemmet splittras väger tyngre än gemensamma barns omedelbara arvsrätt. Sambor är hänvisade till att upprätta testamente för att ärva varandra. Barns rätt till laglott gör att inte heller testamente i alla lägen fullt ut kan säkerställa skydd för en efterlevande sambo. Detta gäller alldeles oavsett om det rör sig om gemensamma barn eller särkullbarn och kan leda till både praktiska och ekonomiska bekymmer. För sambor utan barn är situationen däremot enklare när det kommer till att skaffa sig efterlevandeskydd. Lagstiftaren menar att sambor alltid har möjlighet ingå avtal och skriva testamenten för att utöka skyddet för varandra, valet står annars fritt att ingå äktenskap. För att sambor ska skapa ett starkare efterlevandeskydd krävs först och främst kunskap om behovet och vidare ett eget agerande. Okunskap har identifierats som en utmaning av lagstiftaren vid flera tillfällen och en empirisk studie visar att majoriteten av de som lever som sambor inte har agerat själva för att skapa skydd och som vanlig anledning till detta anges brist på kunskap. Oavsett om sambor faktiskt agerar är det inte i alla lägen möjligt att uppnå det skydd makar ges genom lag. Med ett frekvent ökande antal sambor, varav hälften lever ihop med barn, tycks risken att fler personer hamnar i besvärliga situationer vara stigande. Uppsatsen syftar till att undersöka lagens efterlevandeskydd för sambor och vikten av eget agerande för den som önskar utöka skyddet. Vidare avses att identifiera eventuella svårigheter som sambor kan stöta på när de faktiskt agerar för att skapa skydd. Hur sambor lever idag följer inte samma mönster som när gällande lagstiftning kom till. Detta kan leda till funderingar kring om lagskyddet idag är tillfredsställande eller om det finns behov av utökat efterlevandeskydd med lagstiftarens hjälp. Min mening är att sambor med gemensamma barn bör ärva varandra, skillnaderna mellan makar och sambor är här omotiverad.