Effekter av smågrisens vitalitet tidigt i livet på hälsa senare i livet

Sammanfattning: Dödligheten bland smågrisar är generellt sett hög runtom i världen, vilket har betydande ekonomisk påverkan på grisproduktionen. I olika studier utförda i olika länder ligger smågrisdödligheten före avvänjning på mellan 8,7 – 30 %, och det har visats att de flesta dödsfall inträffar under den första levnadsveckan. Trots Sveriges goda hälsoläge är dödligheten fram till avvänjning ungefär densamma som den i andra länder. Det finns flera anledningar till att så många smågrisar dör, och olika egenskaper hos suggorna och hos smågrisarna inverkar. Bland smågrisegenskaper har födelsevikt, intaget av råmjölk och graden av asfyxi vid födseln visat sig ha stor betydelse. De smågrisar som föds mindre och svagare än sina syskon, ofta kallade ”pellar”, har visats ha högre dödlighet före avvänjning. Att vissa smågrisar föds med lägre födelsevikt har bland annat att göra med större kullstorlek, moderns kullnummer, samt honkön och ras hos smågrisen. Smågrisens födelsevikt påverkar dessutom deras tillväxt, som är lägre för mindre smågrisar. Däremot är födelseviktens inverkan på slaktköttets kvalitet ej lika tydlig, då motsägelsefulla studier finns. Syftet med denna studie var att följa så kallade pellegrisar, dvs. grisar som var mindre eller sjukare än övriga grisar, från födsel fram till slakt och se om deras pellegrisstatus även påverkade dem senare i livet – om de var sjukare än övriga grisar efter avvänjning. För detta användes insamlad besättningsdata från totalt 18850 smågrisar födda på Lövstas forskningscentrum, SLU, från år 2013 till år 2017. Denna data bearbetades och analyserades med hjälp av statistikprogrammet SAS 9.4. Slutresultatet visade en tydlig skillnad i bland annat födelsevikt, slaktvikt, tillväxt från födsel till avvänjning, födsel till 9 veckor samt födsel till slakt, antalet dödfödda grisar, andel döda innan avvänjning samt andel sjuka totalt mellan pellegrisar och övriga grisar. Pellegrisar hade lägre födelsevikt, slaktvikt och tillväxt, högre andel dödfödda och döda innan avvänjning, men lägre antal sjuka grisar både generellt och efter avvänjning. Detta kan bero på att dödligheten för pellegrisar var så hög före avvänjning att det efter detta ej kvarstår lika många pellegrisar som övriga grisar. När grisar som dog före avvänjning uteslöts visade det sig att fler pellegrisar än övriga grisar var sjuka efter avvänjning, men detta var inte statistiskt signifikant. Fler studier med standardiserade metoder och definitioner behövs för att studera smågrisarnas dödlighet och sjuklighet före och efter avvänjning, och finna ett sätt att minska denna.