Vad bör egentligen prioriteras? : Vad statistiken visar angående stavfel och skrivfel i ÄP5 och NPC9

Sammanfattning: Vygotskij menar att människans tänkande och utveckling är beroende av vår språkliga förmåga. Som pedagoger har vi vad Vygotskij kallar för begrepp och aktiviteter till vår hjälp i undervisningen. Ur ett historiskt perspektiv har dock begreppen om stavning och skriftspråkliga normer i kursplanen för svenska blivit något urvattnade. Denna studie söker svar på hur stavning och skriftspråkliga normer och strukturer förändras mellan åk5 och åk9 hos en grupp elever. Resultatet visar att de största svårigheterna i åk5 handlar om skiljetecken och sär-/hopskrivningar. Dubbelteckningar och vokalutbyten är de största stavningssvårigheterna. I åk9 är svårigheterna med skiljetecken större än i åk5, likaså felaktigt användande av pronomina de/dem/dom. Procentuellt sett har alla stavfel minskat i åk9. Eftersom det fortfarande görs fel av eleverna i åk9 är det tydligt att interventioner behöver göras. Vilken metod som används är beroende på vad en analys av felen säger. Slutsatsen av studien innebär att lärare och speciallärare arbetar gemensamt med elevernas fonologiska medvetenhet parallellt med samtal om skrivregler och regler för stavning. Forskning visar att äldre elevers kognitiva förmåga är större än hos yngre elever och att de därför också fått ytterligare ett medium att förstå stavning och skrivning med. Studiens resultat kan betraktas som generaliserbara för elevgrupper med en normal läs- och skrivutveckling med svenska som modersmål.