”Man måste bli allt – man måste vara mamma, pappa, syskon, man” : En fenomenologisk studie om familjeåterförening för ensamkommande barn i Sverige
Sammanfattning: Syftet i den här studien har varit att undersöka hur ensamkommande unga i Sverige beskriver sin upplevelse av familjeåterförening och vilken innebörd eller mening familjeåterföreningen har för dem. Vidare har vi haft för avsikt att ta reda på hur ensamkommande unga upplever den förändring som sker när samhällsstödet dras in vid familjens ankomst till Sverige. Studien är en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuat tre personer som kommit till Sverige som ensamkommande barn och som senare återförenats med sina familjer i Sverige. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Schütz fenomenologiska sociologi samt Berger och Luckmanns teori om den sociala verkligheten. För att ytterligare fördjupa förståelsen har vi kompletterat det teoretiska ramverket med Boss teori om tvetydig förlust samt med Greifs teori om tvetydig återförening. Analysmetoden var interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Studiens huvudsakliga resultat är att det verkar finnas en kluvenhet i ensamkommande ungas upplevelser av familjeåterföreningen. Samtidigt som familjeåterföreningen har haft stor betydelse för respondenterna, har tiden efter återföreningen präglats av ett påfrestande ansvar över familjen. Avslutningsvis diskuteras eventuella brister i socialtjänstens stöd för familjer vid familjeåterförening i Sverige.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)