Barnets berättelse i olika processer - En jämförelse av bevisvärderingen av barnets berättelse i mål om våldtäkt mot barn respektive i mål gällande omhändertagande enligt LVU

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker om det förekommer skillnader i bevisvärderingen av barnets berättelse i mål som rör våldtäkt mot barn respektive omhändertagande enligt LVU. När barn far illa aktualiseras parallella utredningsprocesser, vilket medför en nödvändig samverkan mellan socialtjänst och rättsväsende. Uppsatsen syftar till att synliggöra eventuella skillnader i processrättsliga utgångspunkter och metod för värdering av barnets berättelse i den faktiska rättstillämpningen, med beaktande av barnpsykologiska utgångspunkter, gällande rätt och praxis. Undersökningen sker med hjälp av en rättsanalytisk metod. Ämnet har behandlats sparsamt i doktrin och den uppfattning som råder är att eventuella skillnader kan förklaras av processernas olika beviskrav samt av processernas olika syften. Därtill har det anförts att det inte kan dras parallella slutsatser mellan processerna. I uppsatsen konstateras att förutsättningarna för en jämförelse av respektive process utgörs av att domstolarna har samma ram att förhålla sig till vid prövningen av barnets berättelse. Samtidigt har allmän domstol och förvaltningsrättslig domstol att pröva samma omständighet i fallet, barnets berättelse, som vanligtvis utgör den huvudsakliga bevisningen för prövningens utgång. Således är en jämförelse önskvärd. Uppsatsen eftersträvar inte att dra generella slutsatser med hänvisning till enskilda rättsfall, utan snarare att synliggöra tendenser av skillnader som kan förekomma i respektive process. Uppsatsen når slutsatsen att den stora diskrepansen av skillnader som påvisats under undersökningen inte kan motiveras enbart utifrån skilda beviskrav, processer och syften. Några av de skillnader som kan komma att påverka den faktiska rättstillämpningen är upptagningen av barnets berättelse. Det konstateras att bevisvärderingen av barnets berättelse i LVU-mål är anhängig av en andra andrahandsutsaga och att det inte sker en självständig eller objektiv prövning från förvaltningsdomstolens sida. Lika krav på berättelsens upptagande i förvaltningsmål och samma krav på barnförhörens utförande som i allmän domstol är berättigad för att uppnå ett materiellt riktigt avgörande.