Rätten att neka medicinsk behandling – Att utöva den negativa självbestämmanderätten själv eller genom annan

Sammanfattning: Patienter har i Sverige så kallad negativ självbestämmanderätt, det vill säga en rätt att neka behandling. Denna rätt återfinns i såväl patientlagen som i svensk grundlag. Den negativa självbestämmanderätten uttrycks bland annat genom kravet att patienten måste samtycka till medicinsk behandling för att sådan ska få genomföras. Kravet på samtycke kan åsidosättas vid fara som akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa, vid situationer som omfattas av brottsbalkens regler om nöd samt genom tvångslagstiftning. Vidare kan medicinsk behandling genomföras med stöd av så kallat presumerat samtycke. Denna uppsats behandlar de situationer där patienten inte själv har förmåga att fatta beslut gällande hälso- och sjukvård och det därför inte kan inhämtas något samtycke till behandling från patienten. I dessa fall kan patientens negativa självbestämmanderätt inte garanteras. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur patientens rätt att neka behandling utövas inom hälso- och sjukvården när patienten saknar beslutsförmåga och identifiera de brister som finns. Syftet är vidare att undersöka hur avsaknaden av en tydlig reglering av frågan innebär att patienters negativa självbestämmanderätt inte respekteras. Det kan konstateras att patientens negativa självbestämmanderätt har kommit att stärkas under de senaste decennierna men att, såsom systemet är utformat idag, det yttersta ansvaret att fatta beslut för den som själv inte kan hamnar hos sjukvårdspersonalen. Det finns också flertalet sätt att kringgå samtyckeskravet. Endast vad gäller organdonation och i vissa fall vad gäller livsuppehållande behandling erbjuds möjlighet för patienten att med bindande verkan i förväg neka behandling. Det finns ett antal lagstiftade lösningar för att fatta beslut åt en person som är oförmögen att själv fatta beslut, däribland framtidsfullmakter men ingen av dessa lösningar ger rätt att besluta i frågor som rör hälso- och sjukvård. I England har problemet med beslutsfattande inom hälso- och sjukvården för den som inte själv kan fatta beslut angripits genom inrättandet av så kallade advance directives. Advance directives är en slags framtidsfullmakt som även får omfatta beslut om hälso- och sjukvård. Med hjälp av advance directives och den reglering av framtidsfullmakter som redan finns i Sverige diskuteras i uppsatsen huruvida införandet av framtidsfullmakter på den svenska hälso- och sjukvårdens område hade kunnat vara en lösning för att tillförsäkra patienter deras negativa självbestämmanderätt i Sverige. Det kan konstateras att ytterligare reglering av frågan är nödvändig för att stärka patienters självbestämmanderätt och för att öka rättssäkerheten på området. Gällande rätt är bristfällig vad gäller regleringen av beslutsfattande inom hälso- och sjukvård för den som inte själv kan fatta beslut. I uppsatsen konstateras att framtidsfullmakter inom hälso- och sjukvården är en möjlig väg mot en stärkt negativ bestämmanderätt för patienter.