Samtida och lärande diskussioner om etik och moral : ett litteraturstudium

Sammanfattning: Många av de vardagliga situationerna är sammanhang där lärande sker genom interaktion mellan människor och språket kan beskrivas som en mekanism och resurs för re-presentation, vilken vår omvärldsuppfattning blir till av; och utgör grunden för vårt tänkande och vår kommunikation. Språket kan vara verktyget för utveckling och fördjupad förståelse för omvärlden. Grundläggande för alteritetsetiken är mötet, ansikte mot ansikte. Blicken framställs som människans starkaste verktyg vid skapande av etik och genom en öppenhet för Den Andres annanhet- alteritet – finns förutsättningen för etiskt tänkande. Styrdokumenten för gymnasieskolan säger att eleverna, under religionsundervisningen, ska ges möjlighet att reflektera över och analysera människors värderingar och trosföreställningar. Samtal inom området etik och moral innehåller frågor gällande etnicitet, kön, sexualitet, socioekonomisk bakgrund, tillsammans med demokratibegreppet. Att sätta dessa frågor i elevernas egen kontext, i relation till deras eget liv, ökar chanserna till engagemang och förståelse; eftersom förståelse skapas inte bara av primära erfarenheter, utan den bildas också av sekundära erfarenheter, dvs det andra människor berättar om sina erfarenheter. Ur ett sociokulturellt perspektiv är tänkandet också en kollektiv process, som äger rum mellan människor. Diskursetiken lägger också tonvikten på samtalet med andra. Den betonar att det inte går att handla moraliskt rätt utifrån bara sig själv, utan det sker i samspel. En grundläggande princip för diskursetiken är att alla människor är likvärdiga. Även det kunskapssociologiska perspektivet lyfter relevansen av att individer formas efter den kontext de befinner sig i och språket och tänkandet likaså. Därför är det viktigt att eleverna får utvecklas utifrån sin egen verklighet.