Dynamic Temporal and Tactile Cueing (DTTC) för skolbarn med komplexa uttalssvårigheter : - en interventionsstudie

Sammanfattning: Många barn har svårt att tillägna sig ett korrekt uttal och de kan uppvisa olika typer av uttalssvårigheter. Termen verbal dyspraxi används då uttalssvårigheterna är neurologiskt orsakade och den motoriska planeringen och/eller programmeringen av talets rörelsesekvenser är nedsatt. I tidigare forskning har behandlingsmetoden Dynamic Temporal and Tactile Cueing (DTTC) lett till förbättring av uttalet hos barn i 5-8 års ålder med verbal dyspraxi på stimuli (ord/meningar) som de har tränat på. Huvudsyftet i följande studie var att undersöka huruvida behandlingen har effekt på uttalet hos äldre barn med komplexa uttalssvårigheter inklusive verbal dyspraxi då behandlingen genomförs 20- 30 minuter, 3 dagar i veckan i 4 veckor. Åtta skolbarn (8-13 år) med nämnda svårigheter samt eventuell komorbiditet ingick i studien. Fyra av barnen fick DTTC-behandling (A-grupp) och de fyra återstående barnen utgjorde kontrollgrupp (B-grupp). Alla deltagare genomgick för- och eftertester. A-gruppens uttal vid imitation av de stimuli som tränats hade förbättrats signifikant efter avslutad behandling i jämförelse med B-gruppens resultat för samma stimuli (p = 0,029). Studien tyder således på att behandling med DTTC, för skolbarn med komplexa uttalssvårigheter med inslag av verbal dyspraxi, kan förbättra uttalet på tränade stimuli när träningen genomförs så som beskrivits ovan. Generalisering till liknande, otränade stimuli kunde dock inte observeras. Studien kunde även påvisa att imitation inte är tillräckligt för att visa hur väl uttal lärts in och automatiserats och att spontanbenämning därför är ett viktigt utfallsmått på behandlingen. Spontanbenämning visar i högre grad hur väl stimuli automatiserats. Slutligen uppvisade samtliga deltagare varierande avvikelser i utförandet av viljemässig, icke-verbal oralmotorik och ansiktsmimik.