Ett liv i ökad skärpa : Hur man som människa påverkas av arbete med döden

Detta är en Kandidat-uppsats från Mälardalens högskola/Akademin för hälsa, vård och välfärd

Sammanfattning: Arbetet med denna studie inleddes med en förundran över den diskrepans som finns mellan vårt samhälles aversion inför döden, och faktumet att det ändå finns människor som vill jobba med döden, och gör det varje dag. Studiens syfte blev sedermera att undersöka bårhuspersonals upplevelser och hur man som människa påverkas av arbete med döden. Hermeneutisk forskningsmetod användes, och intervjuer gjordes med fem bårhusarbetare. Materialet analyserades utifrån Ernest Beckers teori om dödsrädsla som underliggande motiv för allt mänskligt beteende, och Irving D. Yaloms teori om döden som existentiellt grundvillkor. I deltagarnas berättelser fanns fyra huvudsakliga teman, vilka kom att utgöra denna studies resultat. Fokus på det väsentliga berör hur deltagarna i och med daglig konfrontation med döden lärt sig leva medvetet och ansvarsfullt. Balans mellan insikt och förnekelse handlar om hur deltagarna i sitt arbete pendlar mellan att kännas vid människans förgänglighet och att förneka den. Acceptans med reservation berör deltagarnas tudelade uppfattning om döden som naturlig, och Att träda fram ur mängden hur arbetet gett deltagarna en känsla av att de spelar en särskild och behövlig roll för samhället. Resultatet visar att deltagarna i huvudsak påverkats positivt av arbetet med döden, vilket står i kontrast mot tidigare forskning. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)