Vikten av närvarande personal: : Psykosociala och relationella behov hos kroniskt kritiskt sjuka ur ett personcentrerat perspektiv

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap; Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: Patienter med kronisk kritisk sjukdom är en växande grupp inom intensivvården. Patienterna klarar sig genom den akuta fasen av intensivvården men kan behöva förlängd intensivvård, vilket kräver en annan strategi. Dessa patienter behöver fokus på relationell och psykosocial omvårdnad vilket inom intensivvården ofta åsidosätts för de fysiska behoven. Personcentrerad vård fokuserar på att patientens behov sätts i centrum, vilket bland annat innefattar psykosociala och relationella behov. Syfte: Att utforska hur omvårdnaden bedrevs inom intensivvården så att de psykosociala och relationella behoven hos kroniskt kritiskt sjuka patienter tillgodosågs ur ett personcentrerat perspektiv. Metod: Fokuserad etnografisk observationsstudie. Efter datainsamlingen analyserades datan med kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån McCormack och McCances (2017) ramverk för personcentrerad vård. Resultat: Omvårdnaden bedrevs så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs genom att personalen var närvarande samt såg patienten som en person. Detta ledde till att övriga psykosociala och relationella behov tillgodosågs. I de fall då personalen inte var mentalt närvarande och såg patienten som en person bedrevs omvårdnaden inte så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs.  Slutsats:Studien kan ge ledare och personal inom intensivvården en viktig insikt om hur omvårdnaden bedrivs för patienter med kronisk kritisk sjukdom. Resultatet kan ligga till grund för ett nödvändigt förbättringsarbete i kliniken. Vidare forskning behövs för att ge tydligare evidens.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)