Sekretessavtal- utformning och förhållande till lojalitetsplikt och FHL vid utlämning av företagshemligheter i avtalsförhandling

Sammanfattning: I avtalsförhandling mellan privata näringsidkare kan hemlig information behöva utlämnas för att ett avtal skall kunna komma till stånd. En sådan avtalsförhandling kan tänkas avse en mängd olika typer av avtal. Parter kan exempelvis ha inlett förhandling i önskan att senare ingå licensavtal varigenom en immateriell rättighet är tänkt att upplåtas. Inför ett företagsförvärv kan förhandling ha initierats och ett due diligence- förfarande (en företagsundersökning) ha påbörjats. Avtalsförhandling kan även avse förvärv av rättigheterna till att använda information som framarbetats hos den ena parten utan att åtnjuta skydd som immateriell rättighet. I sistnämnda situation kan det exempelvis röra sig om förvärv av rättigheten till användningen av viss metod för tillverkning av produkt eller en affärsplan. Den sagda informationen utgör ofta företagshemlighet hos den part som har utarbetat och innehar informationen. Uppsatsen behandlar i huvudsak den sistnämnda situationen. Sammanställningen kan dock tänkas äga relevans även avseende förhandling om andra typer av avtal eftersom en generell redogörelse av skydd mot motpartens röjande eller obehöriga utnyttjande av information i avtalsförhandling också ges. Information som uppfyller de kriterier som uppställs enligt lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) åtnjuter skydd enligt samma lag. FHL fastlägger dock inte, avseende privata näringsidkare i avtalsförhandling, någon legal tystnadsplikt. Det krävs därför för skadeståndsansvar enligt FHL att en skyldighet för den mottagande parten att iaktta sekretess har uppkommit på annat vis och att denna skyldighet har åsidosatts. En sådan skyldighet kan uppkomma genom att tystnadsplikt särskilt har, eller kan anses ha, avtalats om. Uppsatsen behandlar således en explicit eller underförstått avtalad tystnadsplikt och dess förhållande till FHL: s bestämmelser om skadeståndsansvar vid röjande eller obehörigt utnyttjande av information som utgör företagshemlighet. Utredningen uppmärksammar framförallt möjligheten att ingå särskilt avtal om tystnadsplikt och vilken utformning detta avtal kan tänkas ha. Uppsatsen behandlar inledningsvis frågor avseende förekomsten av en lojalitetsplikt för näringsidkare i avtalsförhandling. Av denna studie framgår att det avgörande för huruvida ett röjande eller obehörigt utnyttjande av hemlig information utlämnad i avtalsförhandling, kan grunda skadeståndsansvar enligt FHL, är huruvida en tystnadsplikt kan anses vara avtalad mellan parterna. Utredningen har visat att en viss underförstådd tystnadsplikt för den mottagande parten kan anses följa redan enligt allmänna avtalsrättsliga principer, som ett utflöde ur en lojalitetsplikt. Tystnadsplikt anses då vara underförstått avtalad mellan parterna. Om en sådan underförstådd tystnadsplikt har uppkommit i en affärsförbindelse, är den part som erhållit information som utgör företagshemlighet, även utan att ett uttryckligt sekretessavtal har upprättats, skadeståndsansvarig enligt FHL vid röjande eller obehörigt utnyttjande av informationen. Det sagda gäller utan någon begränsning i tiden så länge mottagaren vid tidpunkten för mottagandet av informationen var under tystnadsplikt. Tystnadspliktens tidsmässiga omfattning begränsas istället genom företagshemlighetens bestånd som sådan, d.v.s. informationen kan skyddas så länge som den uppfyller FHL:s definition av företagshemlighet. Tystnadsplikt för den mottagande parten kan också, som tidigare nämnts, grunda sig i ett särskilt avtal om sekretess. Den information som är avsedd att hemlighållas genom avtalet anges då i ett i avtalet angivet sekretessobjekt. Sekretessobjektet utgör då utgångspunkt avseende avtalets sakliga omfattning, d.v.s. vilken information som motparten enligt avtalet är skyldig att hålla hemlig. Sekretessobjektet kan knytas till definitionen av företagshemlighet enligt FHL eller ges ett individuellt anpassat innehåll. Sekretessavtalet innehåller ofta bestämmelser om undantag från tystnadsplikt enligt avtalet. Information som vanligtvis undantas är tidigare på marknaden känd information eller som till följd av lagstadgad skyldighet att lämna information måste röjas. I sekretessavtal kan parter också t.ex. ange former för hantering av överlämnad information hos den mottagande parten. Eftersom den skada som ett röjande eller obehörigt utnyttjande av företagshemlighet har orsakat kan vara svår att styrka, kan parter i nämnda avtal också föreskriva att en på förhand bestämd ersättning skall utgå vid ett röjande eller obehörigt utnyttjande av den information som avtalet skyddar. Avtalsfriheten avseende sekretessavtals sakliga omfattning för skadeståndsansvar enligt FHL, begränsas genom 1-2 § § FHL. Avtal som stadgar ett längre gående skydd ger inte upphov till skadeståndsansvar enligt samma lag. Skadeståndsskyldighet för mottagande part till följd av brott mot en avtalad tystnadsplikt kan dock anses föreligga såväl enligt 6 § FHL som enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. Av utredningen har framgått att detta torde innebära att skadestånd i nu nämnda situation kan utgå även på den senare grunden. Skadeståndets beräkning kan ske enligt 9 § FHL eller avtalade regler om skadestånd. Vid en beräkning enligt 9 § FHL har skadelidande part rätt till ersättning även för skada av annan än ekonomisk art genom s.k. allmänt skadestånd. Såväl 6 som 9 § § FHL utgör dispositiv rätt. Vid tolkning av avtalade regler om skadestånd kan 6 och 9 § § FHL tillmätas betydelse som vägledning i bedömningen av de avtalade reglernas innehåll. Enligt 11 § FHL kan angripande part vid vite förbjudas att fortsätta sitt röjande eller obehöriga utnyttjande av motpartens företagshemligheter. Om ett avtal föreskriver att tystnadsplikt måste iakttas rörande viss information medför denna restriktion även att den enligt avtalet förpliktade parten förhindras att exploatera den utlämnade informationen, t.ex. i samarbeten med andra näringsidkare. Sekretessavtalet kan under sådana omständigheter därför också ses som ett avtal som begränsar den förpliktade näringsidkarens möjlighet att bedriva konkurrerande verksamhet. Om sekretessavtalet anses utgöra ett oskäligt konkurrensbegränsande avtal kan det tänkas att parters avtalsfrihet begränsas rättsligen genom förbudet mot oskäliga konkurrensbegränsande avtal i 38 § avtalslagen. Om avtalet av domstol befinns oskäligt, utan att vara konkurrensbegränsande, torde det kunna jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. För att avgöra huruvida sekretessavtalet utgör ett oskäligt konkurrensbegränsande avtal måste hänsyn tas till den information som skyddas genom föreskrift om sekretess. En avvägning måste göras mellan avtalets konkurrensbegränsande egenskaper och bakomliggande skyddsintressen som kan motivera en föreskrift om restriktioner i utnyttjandet av viss information. Bedömningar om informationens ''skyddsvärdhet'' ur en konkurrenssynpunkt måste vidtas. Av utredningen har framgått att om sekretessavtalet skyddar information som utgör företagshemlighet i FHL: s mening (och därför skyddas enligt FHL), detta inte torde anses utgöra ett oskäligt konkurrensbegränsande avtal mellan privata näringsidkare enligt 38 § avtalslagen. Sekretessens omfattning torde inte heller kunna anses som oskälig enligt 36 § avtalslagen. Eftersom uppsatsen endast berör information som utgör företagshemlighet i FHL: s mening, faller bedömningar av sekretessavtalets tillåtlighet i konkurrenshänseende då det skyddar övrig information i princip utanför området för denna uppsats. I uppsatsen redogörs slutligen för tingsrättens avgörande i mål T1894-03. Tvisten avsåg obehörigt utnyttjande av företagshemlighet. Domen är det enda domstolsavgörande som hittills avgivits där, sedan parter i avtalsförhandlingar ingått ett uttryckligt sekretessavtal och ett brott mot detta gjorts gällande, sekretessavtals betydelse för och förhållande till FHL:s bestämmelser om skadeståndsansvar belysts. Genom domstolens avgörande i målet illustreras hur en avtalad tystnadsplikt kan kopplas till FHL: s bestämmelser om skadestånd. Målet är således, trots att det avgivits i första instans och därför inte på något vis är prejudicerande, intressant i den del det ger uttryck för avtalets praktiska användning och domstolens bedömningar av det.