En finansiell rådgivares ansvar för lämnade råd : särskilt om bedömningen av vad som utgör vårdslös finansiell rådgivning

Sammanfattning: Rådgivning förekommer på många olika marknader och i lika många olika former. Med rollen som rådgivare kommer ett ansvar, ett ansvar som är till för att skydda den som är mottagare av rådet. Rådgivning på de finansiella marknaderna, avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning, är med god anledning föremål för en omfattande reglering på grund av det skyddsintresse kunden anses ha. Regleringen är uppbyggd både genom stadgande av skyldigheter i lag och i föreskrifter som kompletteras genom självreglering av marknadens aktörer. Eftersom de finansiella marknaderna är föremål för ständig förändring och utveckling används begrepp som god rådgivningssed för att säkerställa att lagstiftningen följer den takt som utvecklingen på marknaden går i. För att bedöma om en rådgivare har brutit mot de skyldigheter han eller hon har att efterleva kan vägledning inte endast hämtas ur lag, utan det blir till stor del relevant vad god rådgivningssed visar. Vad som i varje given situation är att bedöma som vårdslöst låter sig inte lätt göras. Istället blir det en fråga om en bedömning grundad på olika faktorer givet de skyldigheter som finns stadgade och vad som vid var tid utgör god rådgivningssed. Avgörande blir hur faktorerna samspelar med varandra. En brist i lämplighetsbedömningen kan vara mindre allvarlig vid en investering i ett mindre komplicerad finansiellt instrument men det i sin tur visar sig först när hänsyn tagits till kundens kunskap och erfarenhet av instrumentet. Bakgrunden till att utreda om vårdslös rådgivning har förekommit föranleds i regel alltid av att anspråk på ersättning. En kund som blivit utsatt för vårdslös finansiell rådgivning kan förvänta sig en ersättning som motsvarar det negativa kontraktsintresset.