Bevisvärderingsmodell för muntliga utsagor - rättsstridigt eller rättssäkert?

Sammanfattning: I svensk rätt råder fri bevisvärdering. Med fri bevisvärdering menas att domstolen inte är bunden av legala regler om viss metod eller visst tillvägagångssätt när denne värderar bevis. Endast ett fåtal hållpunkter till ledning för domstolen har satts upp i förarbeten, resten lämnas till rättstillämparen att fastställa. Vid bevisvärderingen använder sig domaren av allmänna erfarenhetssatser för att sätta bevisningen i en kontext, i stället för att leta svar i rättskällor som praxis och doktrin. Erfarenhetssatser utgör en generalisering beträffande hur omständigheter vanligen förhåller sig till varandra. Då erfarenhetssatser kan utgöra allt från en naturlag till en fördom kan dess korrekthet och relevans således variera. Vilka erfarenhetssatser som tillämpas kan vidare variera sett till domares olika erfarenheter och föreställningar. Vid bevisvärdering av muntlig utsaga finns en rad etablerade erfarenhetssatser som en domare kan stödja sin bedömning på – exempelvis att en utsaga ska vara lång, detaljrik och sammanhängande för att utsagan ska bedömas som sanningsenlig. Det finns emellertid en viss problematik förenad med tillämpning av dessa etablerade erfarenhetssatser vid bevisvärdering av muntlig utsaga. Problematiken ligger dels i att erfarenhetssatsernas vetenskapliga stöd varierar, dels i det faktum att erfarenhetssatser endast utgör generaliseringar vilka kan sakna tillämplighet i flertalet fall. En stor del av bedömningen vad avser muntlig utsaga tar avstamp i den hördes trovärdighet och tillförlitlighet. Begreppen ska hållas isär då de tar sikte på skilda faktorer vilka inte ska sammanblandas. Enligt en studie presenterad av Christianson och Ehrenkrona råder emellertid ingen enhetlig uppfattning kring vad begreppen konkret tar sikte på. Vidare är det tämligen vanligt att trovärdighetsbedömningen otillbörligt spiller över på tillförlitlighetsbedömningen, eller att likhetstecken sätts mellan hög trovärdighet och hög tillförlitlighet. Uppsatsen ämnar därför undersöka huruvida en modell för bevisvärdering av muntlig utsaga kan motverka nyss nämnda fenomen. Avstamp tas i den av Schelin presenterade modellen vilken har till syfte att strukturera bevisvärdering vad avser muntlig utsaga. Av analysen framgår att en modell för bevisvärdering av muntlig utsaga kan minska risken för en alltför skönsmässig och generaliserad bedömning. Ett cirkelresonemang där domstolen anser att hög trovärdighet även indikerar hög tillförlitlighet omöjliggörs genom en modell där de två bedömningar hålls isär. Problematiken kring erfarenhetssatsers säkerhet och riskerna förenade med tillämpning av dessa kvarstår emellertid då det får anses alltför långtgående att även reglera när och hur dessa ska tillämpas. Detta mot bakgrund av principen om en fri bevisvärdering. Således hade en modell för bevisprövning av muntlig utsaga å ena sidan sannolikt ökat rättssäkerheten i vissa avseenden, samtidigt som en modell å andra sidan möjligen är alltför oförenligt med principen om en fri bevisvärdering.