På nåt sätt växer man ju eller man lär sig ju nånting. En studie om hur skolan och dess pedagoger i de lägre årskullarna hanterar sorgarbete

Sammanfattning: Vårt arbete riktar in sig på hur skolor och pedagoger hanterar sorgliga och traumatiska händelser som kan drabba någon på skolan eller någon nära anhörig till en skolelev. De frågeställningar vi försöker besvara i arbetet är: Vilket stöd i handlingsplanen har pedagogen för att hantera klassrumssituationen vid traumatiska händelser? Finns det handlingsplaner för sorgarbete i kommuner och skolor? Vilka reaktioner kan uppstå hos barn när de drabbas av traumatiska händelser? Vad kan det stå i handlingsplanerna? Använder pedagogerna handlingsplanen? Vi har intervjuat pedagoger för att ta reda på hur de hanterar klassrumssituationen när sorg drabbar skolan. I undersökningen har vi valt att via enkät fråga ett antal kommuner hur deras skolor hanterar sorgarbetet, om de har tillsett att skolorna har handlingsplan, vilka direktiv de ger skolorna angående dessa frågor. De frågor som ställts har utgått från följande händelser: elevs förälder eller syskon går bort, elev i klassen avlider eller en lärare på skolan dör. Elev i klassen avlider var det ingen av de intervjuade pedagogerna som hade varit med om. Vårt resultat visar att de intervjuade pedagogerna ofta agerar i enlighet med vad den forskning, som studerats i denna uppsats, säger att man ska göra. De handlingsplaner som undersökts synes också samstämmiga med stora delar av den litteratur vi läst inom området, speciellt de olika reaktionsfaser, som drabbade går igenom, vilka redogörs för i arbetet. De slutsatser som dras är att skolorna har ett väl fungerande sorghanteringsarbete som på en del håll kanske behöver struktureras lite ytterligare.