Park på hög nivå : ett gestaltningsförslag för en takpark i Ulleråker

Sammanfattning: Världen går mot att bli allt mer urban och det i kombination med dagens förtätningsideal ställer krav på att städer planeras och utformas på ett sådant sätt så att de blir både trivsamma och hållbara. Förtätning framhålls ofta som en hållbar planeringsstrategi, men i den ligger också flera utmaningar och det är av betydelse att förtätningen sker på ett effektivt och eftertänksamt sätt. Att grönskan får vara en del i den täta staden är viktigt, både som vistelseyta och för dess positiva inverkan på klimatet. Men i konkurrens om stadsutrymmet blir det ofta trångt och risken är att grönskan får stå tillbaka till förmån för andra intressen och funktioner. Att införa gröna tak är ett tillvägagångssätt för att effektivt utnyttja stadsutrymmet, föra in grönskans värden och skapa vistelseytor i en tät stadsväv. Mot bakgrund av detta är syftet med det här arbetet att undersöka hur ett grönt tak kan utformas till en offentlig takpark inom ett av Sveriges för tillfället största stadsutvecklingsprojekt, förtätningen av Ulleråkerområdet i Uppsala. Arbetet inleddes med en förstudie som bestod av en litteraturstudie, studie av referensprojekt och intervjuer. Litteraturstudien ämnade att svara på frågorna vad ett grönt tak innebär, vilka värden de kan bidra med samt hur man kan tänka kring uppbyggnad och utformning. Syftet var att skapa en grundläggande förståelse kring gröna tak för att sedan kunna använda resultatet i gestaltningsarbetet. Referensprojekten Takparken Emporia och Takparken Sveavägen studerades utifrån idé och innehåll med syftet att finna inspiration kring gestaltningslösningar. Intervjuer med tre landskapsarkitekter utfördes för att skapa ytterligare förståelse för hur man kan tänka kring utformning av gröna tak och vilka utmaningar som följer denna typ av anläggning. Förstudien sammanfattades sedan i riktlinjer att använda i gestaltningsarbetet. Genom inventering och en SWOT-analys av området skapades en bild av platsens förutsättningar. Resultatet av de genomförda metoderna låg därefter till grund för ett program som sedan utgjorde basen för det vidare gestaltningsarbetet. I förslaget har jag fokuserat på att göra platsen till en vistelseyta med rekreativa och estetiska värden med goda möjligheter till utsikt över omgivande landskap. Jag har också eftersträvat en gestaltning som främjar biologisk mångfald. Arbetet kan ses som ett exempel på hur man som landskapsarkitekt kan arbeta med ett taklandskap för att skapa en rekreativ miljö som bidrar med positiva effekter för både människa och miljö. Arbetet avslutas med en diskussion kring metod, förslag och vidare studier. En reflektion handlar om de gröna takens roll och att det är viktigt att poängtera att de aldrig kan kompensera för ytor i marknivå, utan de måste betraktas som komplement och unika inslag i sig. Med tanke på all den takyta som städer utgörs av finns här stor potential till att möta förtätningens utmaningar och till att skapa nya, spännande och nyttiga platser som kan vara ett bidrag till att skapa mer hållbara städer.