Internationella fusioner : En studie om de svenska storbankernas globala fusioner

Sammanfattning: Bakgrund: Det blir allt vanligare att banker vänder sig till förvärv och sammanslagningar för en internationell tillväxt. Då banker inte enbart agerar som en finansiell intermediär samtidigt som globaliseringen skapar allt större bolag ställs högre krav på banker, där dessa utvecklas mot att vara universella med bl.a. bredare produktutbud och kundsegment. Storbankerna är centrala för det finansiella ståndet och är hårt övervakade och komplexa varelser. Förvärv och sammanslagningar kan inneha en stor påverkan på en storbank vilket kan påverka samhället i en större grad än vid andra branscher. Internationell etablering med förvärv är generellt snabbare och innebär fler konkurrensfördelar än en organisk tillväxt. Dock tilltalar många studier att en extern tillväxtmetod sällan är lönsam och organisk tillväxt bör följaktligen föredras. Erkända forskare hävdar även att finansiella nyckeltal även inte förbättras i de flesta fall. Dock tas ingen hänsyn till om målen bakom M&A är direkt finansiella eller ej. Syfte: Att identifiera de effekter som uppstår vid internationella förvärv och sammanslagningar, mätt i finansiella nyckeltal samt att skapa en fördjupad förståelse för vilka bakomliggande faktorer, motiv och målsättningar anses vara viktigast för Handelsbanken och Nordea vid valet av att utföra en internationellt horisontell M&A. Metod: Metodtriangulering tillämpats vilket innebär att både en kvalitativ- samt kvantitativ ansats appliceras. Samtliga globala M&A mellan 1995-2013 har observerats och bearbetats med kvartalsrapporter i kvantitativ metod, där ROE, ROA, ETA samt ETR beräknats med kvartalsrapporter. Öppna intervjuer med väsentliga respondenter från Handelsbanken och Nordea tillämpas för att besvara delsyftet med kvalitativ metod. Slutsats: Inom Sveriges storbanker kan det inte med säkerhet konstateras att varken aktieägare eller ledningen gynnas av M&A. Räntabiliteten på det egna kapitalet och tillgångarna tenderar att avta snarare än tillta, samtidigt som det motsatta förhållandet upplevs inom kostnadseffektivisering. Ses bankerna över individuellt står Nordea för den större delen av en försvagning i nyckeltalen, men detta är eftersom Nordea prioriterar en starkare förhandlingsstyrka och större marknadsandelar, vilket innebär tillväxtförklaringar som önskad synergi och följaktligen är målen mer långsiktiga än Svenska Handelsbankens där dessa önskar en finansiell förbättring omedelbart. Generellt förbättras kostnadseffektiviteten men inte räntabilitet på eget kapital samt tillgångar i samband med M&A. Individuellt skiljer dock resultaten åt p.g.a. bankernas olika strategier. De banker som dock förbättrar nyckeltalen avsevärt är SEB samt Swedbank.