Idén som arv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Landscape Architecture, Planning and Management (from 130101)

Sammanfattning: Det vi väljer att bevara som ett kulturarv baseras på samhällets värderingar och ideal. Kulturarv är ett val och även när det kommer till själva förvaltningen finns flera olika vägar att välja på. Den här uppsatsen utreder ett sätt att se på landskapets idé som ett kulturarv, som ett idéarv, med syftet att bidra till diskussionen om bevarande genom att försöka bredda den allmänna synen på vad ett kulturarv är och hur det kan förvaltas. Genom en historisk genomgång av kulturarvs- och landskapsbegreppens utveckling framgår att frågan om vad som ska bevaras till framtiden med tiden har förändrats till att omfatta allt fler olika typer av materiella såväl som immateriella arv. Synen på kulturarv och landskap har dessutom gått från att enbart betona statiska objekt till en betoning av helhet, föränderlighet och aktivt bruk. Dessutom har synen på hur förvaltningen ska gå till förändrats från ett perspektiv där natur- och kulturarv ska skyddas från människor till ett perspektiv där det ska vårdas och bevaras för människor och ett perspektiv där kulturarv ses som en resurs för samtiden att bruka. Den här uppsatsen fokuserar på kulturarv där bevarandet utgår från den förvaltningsform, tanke eller annan mänsklig process som har skapat landskapets samtida utformning. Ett kulturarv där hur, eller snarare varför, utgör själva arvet och där ett levande landskap är målet med bevarandet. Studien tar sin utgångspunkt i världsarvet ’Södra Ölands odlingslandskap’ och en förvaltningsidé där det moderna lantbruket står i fokus i ett levande kulturlandskap. Arbetet kompletteras också med fallstudier av ’Björnlandets nationalpark’ och ’Ekskogen på Visingsö’. Resultatet från studierna visar att en landskapsförvaltning där bevarandeperspektivet fokuserar på idé snarare än på objekt har flera fördelar, kanske framför allt för att det tillåter landskapet att leva. Idéarv som bevarandepraktik öppnar dörrarna för en förvaltning där samtiden till hög grad blir en del av kulturarvet, vilket i sin tur ger nya möjligheter för bevarande och utveckling av landskap. Idéarv är dock, precis som andra kulturarv, ett val av många och inget självklart bevarandeperspektiv för alla kulturarv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)