Det fjärde penningtvättsdirektivet och dess effekt på EU:s inre marknad

Sammanfattning: I den internationella kontexten är arbetet med att ta fram åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism högt prioriterat. År 2015 antogs EU:s fjärde penningtvättsdirektiv på grundval av artikel 114 FEUF. Direktivet har som mål att skydda unionens finansiella system genom att förebygga, upptäcka och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism genom användandet av ett riskbaserat förhållningssätt. Denna uppsats har som syfte att undersöka om bestämmelser som är utformade inom ramen för det riskbaserade förhållningssättet i EU:s fjärde penningtvättsdirektiv är förenliga med artikel 114 FEUF. En lagstiftningsakt kan antas på grundval av artikel 114 FEUF om tre kriterier är uppfyllda; att den syftar till att upprätta den inre marknaden, att den innehåller beslut om åtgärder för tillnärmning och att inget annat föreskrivs i fördragen. Det fjärde penningtvättsdirektivet syftar till att skydda unionens fria rörlighet av kapital och finansiella tjänster, det är ett minimiharmoniseringsdirektiv och det finns ingen annan bestämmelse i fördragen som utgör en mer lämplig grund, varför artikel 114 FEUF kan anses utgöra en lämpad grunden för antagandet av direktivet. Genom doktrinen har tre potentiellt marknadshämmande effekter på unionsnivå identifierats, vilka kan kopplas till direktivet. Dessa är att skiljaktig implementering kan leda till konkurrenssnedvridningar, att det kan finnas utrymme för skönsmässig bedömning vid ingående av affärsförbindelser och att hela kundgrupper avvisas på grund av att verksamhetsutövare hellre avvisar än utreder risk. Tre kategorier av sårbarheter har identifierats i förhållande till föregående penningtvättslag från 2009; tvivelaktig kunskapsnivå bland verksamhetsutövare gällande penningtvättsaktiviteter, svårigheter för verksamhetsutövare att veta hur ett riskhanteringsarbete ska bedrivas och att verksamhetsutövares vinstintresse kan hämma kundkontrollen. Vissa av dessa har kopplingar till de marknadshämmande effekter på unionsnivå som identifierats genom doktrinen, i synnerlighet svårigheten för verksamhetsutövare att bedriva riskhanteringsarbetet på ett tillfredsställande vis, vilket kan leda till ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Genom den svenska implementeringen av penningtvättsdirektivet, vilket resulterade i 2017 års penningtvättslag, begränsas i viss mån de marknadsinskränkande effekterna. Sammanfattningsvis kan det konstateras att mycket tyder på att den svenska implementeringen av direktivet hämmar utrymmet för marknadsinskränkande effekter för svensk rätts vidkommande, men det finns även faktorer som pekar på motsatsen.