Tillståndet för skogar med bombmurkla, Sarcosoma globosum, i Uppsala län

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Forest Mycology and Plant Pathology

Sammanfattning: Bombmurklan, Sarcosoma globosum, är en skålsvamp som normalt växer under vårvintern i barrmatta samt i mossvegetation i äldre granskogar på väldränerad mark. I södra och mellersta Sverige förekommer arten ofta i blockig terräng på moränmark eller i sluttningar. Svampen har bruna, sammetsludna och klotrunda fruktkroppar fyllda av en geléartad vätska. Sporlagret ser ut som en mörk skålformad disk som anläggs överst på fruktkroppen och vidgas under mognaden tills svampen torkar ihop. Arten är fridlyst i Sverige och har ett eget åtgärdsprogram. Den är nationellt rödlistad som sårbar och globalt rödlistad som nära hotad. Mälarlandskapet i Sverige har en tyngdpunkt av lokaler av bombmurkla i Europa och Uppsala län har således ett stort ansvar för dess bevarande. Arten är känslig för störningar som avverkning och kraftig gallring och påträffas endast inom områden med långvarig skogskontinuitet av gran. Arten är en utmärkt signalart för hotade skogsmiljöer med gran och hög kontinuitet. I denna studie återbesöks 70 kända lokaler av bombmurkla i Uppsala län. Syftet är att göra en tillståndsbedömning av skogsbestånden i kända lokaler av bombmurkla i Uppsala län. Skogsbestånden värderas i en tre-gradig skala; god, måttlig respektive dålig med utgångspunkt i de störningar som registreras vid återbesöken av lokalerna. Under fältarbetet har även gemensamma nämnare i artens biotoper undersökts för att bidra till en djupare förståelse för artens ekologi. Lokalernas områdesskydd har värderats efter formellt, frivilligt eller inget skydd och artens bevarandestatus bedömdes utifrån dessa samt eventuella störningar på platsen. Antalet exemplar av arten som återfunnits under projektet har noterats och rapporterats in till Artportalen. Då antalet exemplar varierar kraftigt från år till år har dessa inte kunnat användas för att dra slutsatser om artens bevarande men det går att utläsa att arten är väldigt känslig för störningar då huvudparten av lokalerna med återfynd har haft skogsbestånd i gott tillstånd utan större störningar. Studien visar att 40% av lokalerna har bra skogstillstånd medan 60% har måttliga eller omfattande störningar, varav nästan hälften hade helt eller delvis förstörda växtplatser. 40% av lokalerna har ett formellt eller frivilligt skydd men alla var inte i gott skick. Ungefär 36% av lokalerna hade återfynd av arten under 2020 och strax över hälften av dessa lokaler återfanns i skyddade områden. Granbarkborreangrepp är en återkommande omfattande störning som påverkar lokalerna i länet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)