Mäns våld mot kvinnor : Sjuksköterskans roll och den våldsutsatta kvinnans upplevelse av vård

Sammanfattning: Bakgrund: Kvinnor utsatta för våld i nära relationer kämpade för att förstå och kunna återhämta sig från våldet och de kände sig både skyldig och oskyldig. Konsekvenser av våld kunde se ut på olika sätt som bidrog till psykisk och fysisk skada. Sjuksköterskan brast vid beredskap att ta hand om våldsutsatta kvinnor. Dålig kunskap och positiva eller negativa attityder påverkade sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Syfte: Syftet med examensarbetet var att belysa omvårdnaden i samband med mäns våld mot kvinnor. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baserades på femton vetenskapliga artiklar som hittades genom att söka på databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Sjuksköterskor kände att det var deras ansvar att fråga om våld men att det behövdes mer utbildning och rutiner. Sjuksköterskor kämpade mellan att vara professionell samtidigt visa empati för patienten. De kände en maktlöshet och frustration vilket krävde att de behövde stöd. Inom hälso- och sjukvården kunde det finnas myter, stereotyper och attityder om våld i nära relationer. Det uppstod olika hinder när den våldsutsatta kvinnan sökte vård i form av att vårdpersonal kunde vara avvisande, att det var skamfullt att söka vård och tidsbrist i deras hektiska vardag. Vänner, familj och formella stödsystem gav en känsla av support till kvinnan. Diskussion: Det behövdes nya och bättre rutiner samtidigt som det behövdes en förbättring av redan existerande undersökningar. Hälso- och sjukvårdspersonal behövde bli medveten om hur de bemöter våldsutsatta kvinnor. Det behövdes utbildning för att täcka kunskapsluckor vilket kan förbättra vården. Slutsats: Våldsutsatta kvinnor får varierande bemötande av hälso- och sjukvården. Det är komplext för sjuksköterskan att identifiera våld i nära relationer. Bristfällig kunskap, erfarenhet och tid är olika anledningar till varför personalen undviker att fråga om våld.