Anemi och järnbrist under graviditet. En beskrivande studie med kvinnor från sydvästra Sverige.

Sammanfattning: Bakgrund: Anemi och järnbrist är ett globalt hälsoproblem för gravida kvinnor. De länder som har högst andel ligger i Afrika och Asien. I studier framkommer att även i höginkomstländer har invandrade kvinnor och de med många graviditeter anemi och järnbrist i högre grad än andra. I arbetet som barnmorska inom kunskapsområdet reproduktiv och perinatal hälsa finns flera styrande dokument, som påtalar vikten av att verka för en jämlik vård med kvinnors mänskliga rättigheter som grund. En ojämlik vård kan vara negativt för samhället och individen. Anemi är definierat med lågt Hemoglobin (Hb), järnbrist kan vara en orsak till anemi. Detta kan ge hälsorisker för mor och barn under och efter graviditeten. Det finns nationella medicinska riktlinjer för vård i samband med graviditet, anemi och järnbrist men även lokala riktlinjer i många delar av landet. Syfte: Att undersöka förekomsten av järnbrist och anemi under graviditet och vilka bakgrundsfaktorer som är relaterade till anemi och järnbrist. Det sekundära syftet är att jämföra vård och behandling av kvinnor med anemi utifrån två olika medicinska riktlinjer Metod: Studien har hämtat data från en kohortstudie med rekrytering och insamling av data och blodprover från gravida i västra Sverige Enkätdata och journaldata inhämtades från 2126 kvinnor som deltog i kohortstudien från 2013 till 2014. En kvantitativ metod har använts med uträkningar som redovisats med medelvärden och standardavvikelser. Riskfaktorer för järnbrist och anemi utvärderades med multivariat logistisk regressionsanalys. De två olika medicinska riktlinjerna jämfördes som grupp A och B. Resultat: I hela gruppen hade 3,7 % anemi i första trimestern och 15,8 % hade järnbrist. Riskgrupper för anemi, vid inskrivning på barnmorskemottagning (BMM), var kvinnor födda i Afrika (OR= 6,1) och Asien(OR=3,7) och multiparitet=de som fött barn mer än 2 gånger (OR=2,4). Att vara född i länder utanför Europa hade samband med högre risk för anemi i andra trimestern. Järntillskott var ordinerat till de kvinnor som hade en högre sannolikhet för anemi i första och andra trimestern. I tredje trimestern ökade övervikt, Body Mass Index (BMI) 25–29,9, sannolikheten för anemi jämfört med om kvinnan hade lägre eller högre BMI (OR =2,2). faktorer som gav ökad sannolikhet för järnbrist var om kvinnan var äldre än 28 år (OR 0,5), multiparitet (OR 2,2) och att vara född i Asien (OR 1,6) eller i Afrika (OR 3,5). Det fanns signifikanta skillnader mellan grupp A och B i flera bakgrundsfaktorer och för Hb i andra trimestern. Slutsats; Gravida kvinnor i studien hade anemi och järnbrist i olika frekvens beroende på bakgrundsfaktorer. Sannolikheten för anemi och järnbrist under graviditet var högre hos kvinnor från Afrika och Asien, samt om de var multipara, än hos förstföderskor från Nordeuropa. Analys av Ferritin i tidig graviditet ger en möjlighet till tidig start av järntillskott. Jämförelsen mellan regionala riktlinjer i grupp A och grupp B visar på att en senare ordination av järntillskott kan vara negativt för andelen med anemi i mitten av graviditeten. Riskgrupper har tydliggjorts som kan behöva utökad information och vård under graviditeten.