Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. och Europakonventionen : Uppfyller 1 och 5 §§ LOB kraven i artikel 5(1) och 5(4) EKMR?

Sammanfattning: Denna uppsats har till syfte att klargöra om lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) är förenlig med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Uppsatsen undersöker dels om 1 § LOB är förenlig med art. 5(1) EKMR, dels om förmansprövningen i 5 § LOB är förenlig med art. 5(4) EKMR. 1 § LOB möjliggör för polisen att omhänderta den som är så pass berusad att han inte är kapabel att ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv eller annan. Tiotusentals människor berövas varje år friheten med stöd av denna lag. Utöver frihetsberövandet kan ett omhändertagande leda till ytterligare åtgärder från myndigheternas sida, exv. att körkort eller vapentillstånd återkallas. Den polisman som verkställt ett omhändertagande anmäler detta till sin förman som i sin tur kontrollerar om omhändertagandet utförts korrekt och om det ska bestå. Någon domstolsprövning sker inte trots att ett omhändertagande innebär ett stort ingrepp i den personliga integriteten. LOB har utsatts för kritik där det bl.a. har ifrågasatts om lagen är förenlig med EKMR. Polisen har även i vissa fall kritiserats för att tillämpa LOB godtyckligt eller felaktigt. Art. 5(1) EKMR stadgar att ett frihetsberövande måste passa in under någon av de kategorier som finns i art. 5(1) p. a–f och ske ”i den ordning lagen föreskriver”. Jag kommer fram till att 1 § LOB är förenlig med art. 5(1) EKMR. Frihetsberövandet som finns i 1 § LOB faller in under kategorin ”alkoholmissbrukare” som finns i art. 5(1) p. e. Kriteriet ”i den ordning lagen föreskriver” innebär bl.a. ett krav på att en lag måste vara av viss kvalité. Även på denna punkt anser jag att 1 § LOB är förenlig med EKMR, främst p.g.a. att förarbetena till LOB har fyllt ut de relativt vaga kriterierna som finns i 1 § LOB. Art. 5(4) EKMR anger att den som frihetsberövats snabbt ska få frihetsberövandet prövat i en domstol. Ett organ som inte utgör en domstol enligt nationell rätt kan betraktas som en domstol om Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas (ED) krav på oberoende och rätten till vissa rättsäkerhetsgarantier är uppfyllda. Enligt min mening uppfyller inte 5 § LOB dessa kriterier då förmannen inte kan anses vara oberoende och då den omhändertagne saknar väsentliga rättssäkerhetsgarantier. Uppsatsen avslutas med en de lege ferenda-diskussion.