Biologisk bekämpning av rotgallnematoderna Meloidogyne chitwoodi & Meloidogyne fallax

Sammanfattning: Bland de växtparasitära nematoderna är släktet rotgallnematoder ett av de ekonomiskt sett mest betydelsefulla. I Sverige har ett flertal arter av rotgallnematoder påträffats och bland de som senast påträffats hör Meloidogyne chitwoodi och M. fallax som upptäcktes i Sverige år 2017 respektive 2018. Meloidogyne chitwoodi och M. fallax orsakar stora skördeförluster världen över och klassas därför som karantänskadegörare inom Sverige och EU. Ett brett värdväxtregister och förmågan att motstå tuffa förhållanden, både abiotiska och biotiska, gör rotgallnematoderna till svårbekämpade skadedjur. Kemiska bekämpningsmetoder som jorddesinfektionsmedel och nematicider upplevs mer och mer förlegat i takt med att nya förbud inträder. I Sverige finns det inga godkända kemiska preparat mot växtparasitära nematoder, även om det fortfarande är godkänt i andra länder utanför Norden. Utan kemiska preparat uppstår nya utmaningar men också möjligheter. Stora förhoppningar ligger på biologiska bekämpningsmetoder och utnyttjande av diverse antagonister för kontroll av rotgallnematoder. Ett fåtal organismer har i försök visats kunna bekämpa populationer av M. chitwoodi och M. fallax, fastän antal försök och studier är av relativt liten omfattning. Den här litteraturstudien har gått ut på att sammanfatta den litteratur som finns om biologisk bekämpning av M. chitwoodi och M. fallax utifrån tre grupper av organismer: predatorer (kvalster), parasiter och producenter av kemiska föreningar (svampar och bakterier). Resultatet från litteraturstudien visade att sex olika arter inom tre olika grupper hade antagonistisk effekt mot rotgallnematoderna M. chitwoodi och M. fallax: ett kvalster, en bakterie och fyra svampar. Forskning om biologisk bekämpning mot rotgallnematoder har till stor del fokuserat på andra arter inom släktet som bland annat M. incognita och M. javanica, men trots det kan det finnas en möjlighet att samma antagonister verkar effektivt i bekämpningen mot M. chitwoodi och M. fallax. Därför tar studien även upp fyra potentiella kontrollorganismer varav fyra svampar och ett kvalster. Även om organismer har visats kunna bekämpa populationer av M. chitwoodi och M. fallax så är forskningen strikt begränsad till labb- och växthusförsök. Av den anledningen krävs det fler studier med fältförsök för att se hur kontrollorganismer ter sig i en mer konkurrensbetingad och utsatt miljö.