Högläsning som talhandling : - En litteraturstudie om relationen mellan språkligt och känslomässigt lärande

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Örebro universitet/Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Sammanfattning: Denna litteraturstudie utforskar relationen mellan språk och känslor i samband med högläsning. För att lyfta ur viktiga komponenter för analysen använder jag mig av talhandlingsteori. Med talhandlingsteorin kan jag lättare se vart och hur känslor och språkliga lärprocesser uppstår i högläsning. Datainsamlingen består av studier kring högläsning, språkutveckling och känslor för barn i förskoleålder. Dessa studier sammanställs och delas sedan upp efter teman som i sin tur analyseras tematiskt med talhandlingsteorin.Talhandlingar kan uppfattas som lokuta, illokuta samt perlokuta. De tre talhandlingarna representerar meningarnas känslosammanhang och betydelse för barnet. Beroende på vilken effekt talhandlingen ger benämns de efter just lokuta, illokuta samt perlokuta. I resultatet framgick att känslor och språk oupphörligen hör samman. Språk underlättar uttryckandet av känslor och känslor stärks även allteftersom språket utvecklas. Känslor i sin tur är sammanvävda med den språkliga lärprocessen och kan ej särskiljas från den. Högläsningen är ett verktyg för förskollärare att arbete med språkutveckling i förskolan. De kan även använda sig av högläsning för att arbeta med barns känslor i verksamheten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)