Omfattningen av materiell processledning i dispositiva tvistemål
Sammanfattning: En domstol är skyldig att genom s.k. materiell processledning verka för att ett mål blir tillräckligt utrett. Kravet gäller under hela rättegången och i alla instanser. Mitt syfte med denna uppsats är att fastställa hur långtgående materiell processledning i dispositiva tvistemål bör vara och vilka omständigheter som bör spela in när omfattningen av sådan processledning i enskilda fall bestäms. Den materiella processledningens omfattning bör bestämmas med utgångspunkt i sådan processlednings syfte, som är att utforska parternas vilja, skydda en part från rättsförlust på grund av okunnighet eller förbiseende och säkerställa koncentrationen av huvudförhandlingen. Betydelse för omfattningen har också parternas rätt att fritt förfoga över processmaterialet och kravet på domstolens opartiskhet. Rätten ska ta stor hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet. Principiellt, men inte praktiskt, saknar det betydelse om en part har ett juridiskt ombud. Tvisteföremålets värde ska inte spela någon egentlig roll. Däremot påverkas processledningens omfattning av om tvingande regler är tillämpliga i tvisten. I ett sådant fall ökar kraven på materiell processledning. I fråga om begränsande av onödigt processmaterial och rena förtydliganden går rättens skyldigheter långt. När det däremot gäller berikande av processmaterial krävs stor försiktighet från domstolens sida. Bara i mera självklara situationer bör rätten verka för nytt processmaterial. Den materiella processledningen ska ha sin tyngdpunkt under förberedelsen.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)