Distriktssköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet hos fysiskt inaktiva personer

Detta är en Magister-uppsats från Luleå tekniska universitet/Institutionen för hälsovetenskap; Luleå tekniska universitet/Omvårdnad

Sammanfattning: Distriktssköterskors tillförlitlighet är stort i samhället och därför är distriktssköterskor i en ställning till att verka som ledare i det hälsofrämjande arbetet. Det har visats att det föreligger hinder för att kunna främja fysisk aktivitet och det existerar få studier som handlar om erfarenheter hos distriktssköterskor kring främjandet av fysisk aktivitet Syftet med denna studie var belysa distriktssköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet hos fysiskt inaktiva personer Metod Datainsamling ufördes med semistrukturerade intervjuer där åtta distriktssköterskor intervjuades. Data analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat Vid analysen framkom ett tema; att ställas inför utmaningar och fyra kategorier: Att individanpassa samtalet och aktivitet; Att arbeta med evidensbaserade verktyg; Att möta hinder i det hälsofrämjande arbetet samt Att god kunskap förenklar det hälsofrämjande arbetet Konklusion Ökad mängd tid behövs för att kunna främja fysisk aktivitet i större utsträckning. Hälsofrämjande arbete bortprioriteras av verksamheter då adekvat mängd tid inte avsattes för detta. Arbetet kunde ses som utmanande men ansågs ändå som viktigt. Utbildning inom MI behövs för att stärka det främjande arbetet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)