"Inga rasister på våra gator!" – Eller? - En studie av Sveriges åtagande enligt art. 4(b) rasdiskrimineringskonventionen

Sammanfattning: I media har diskussioner angående förbud mot rasistiska organisationer väckts i samband med att Nordiska motståndsrörelsen (NMR) kandiderar till riksdagsvalet i Sverige, samtidigt som organisationen förbjudits i Finland då den anses sprida hatretorik och legitimera våld. Förespråkare av ett sådant förbud argumenterar att Sverige genom FN:s Internationella konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (ICERD) förbundit sig att förbjuda rasistiska organisationer. Sverige har sedan 1972 varit bunden av ICERD och enligt art. 4(b) ska konventionsstaterna förbjuda organisationer som främjar eller uppmanar till rasdiskriminering. FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) har riktat kritik mot Sverige då ett sådant förbud inte existerar i svensk lagstiftning. Sverige hävdar å andra sidan att nuvarande lagstiftning är tillräcklig. Denna uppsats syftar till att undersöka i vilken utsträckning Sverige lever upp till sina konventionsåtaganden enligt art. 4(b) ICERD. I enlighet med syftet undersöks vilka förpliktelser som följer av art. 4(b) samt hur Sverige argumenterat för att förpliktelserna uppfylls och om dessa argument ur ett kritiskt perspektiv är hållbara och väl underbyggda. I undersökningen framkommer att Sverige tolkat art. 4(b) i ljuset av art. 2.1(d) ICERD vilket lett Sverige till slutsatsen att art. 4(b) inte ställer ett ovillkorligt krav på lagstiftning mot rasistiska organisationer. Vidare framgår det att Sverige huvudsakligen använder sig av två argument för att inte införa ett organisationsförbud. För det första anses omständigheterna i landet inte vara sådana att lagstiftning påkallas och för det andra anses brottet hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § Brottsbalken (BrB) vara tillräckligt för att leva upp till konventionsåtagandet i art. 4(b). Mina slutsatser är att art. 4(b) rent folkrättsligt inte kan tolkas på annat sätt än att det ställs ett krav på ett förbud mot rasistiska organisationer. Inte heller kan Sveriges argument anses rimliga och hållbara. Hets mot folkgrupp fyller inte samma funktion som ett förbud mot rasistiska organisationer och situationen i Sverige kan inte sägas vara sådan att lagstiftning inte påkallas när organisationer som NMR får stå som kandidater i riksdagsval och brott med rasistiska motiv ökar.