Våldsam förälder eller umgängessabotör? - Om bedömningen av barnets bästa

Sammanfattning: I vårdnadsmål ska utgångspunkten för domstolens bedömning vara barnets bästa. Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska man särskilt beakta risken för att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Det kan därför uppstå situationer där en förälder har varit våldsam mot barnet eller någon annan i familjen medan den andra föräldern hindrat umgänge mellan barnet och den andra föräldern. I dessa fall måste domstolen göra en bedömning av om risken för att barnet far illa eller risken för umgängessabotaget ska väga tyngst. Denna uppsats syftar till att utreda hur avvägningen mellan risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt ska göras för att barnets bästa ska tillvaratas i alla situationer. Närmare bestämt är det bedömningen av barnets bästa i vårdnadsmål där risken för att barnet far illa och risken för umgängessabotage står i konflikt med varandra som är i fokus i denna uppsats. Uppsatsen visar att avvägningen måste baseras på riskbedömningar. Först måste riskerna för att barnet far illa och riskerna för umgängessabotage bedömas. Här ska även eventuella lösningar som kan minska riskerna vägas in. Utifrån detta måste det göras en prognos för om dessa risker kommer ske i framtiden. Sedan måste dessa risker vägas mot varandra för att barnets bästa ska kunna bedömas. Det är viktigt att denna avvägning görs i varje enskilt fall utifrån det specifika barnets situation. Schabloniserade bedömningar måste undvikas för att behålla flexibiliteten i principen om barnets bästa så att inget barn riskerar att falla mellan stolarna.