Komplikationer vid kastration av hanhund med eller utan föregående behandling med GnRH-agonister

Sammanfattning: Djurägare låter kastrera sin hund av flera olika anledningar, bl.a. för att minska vissa beteen- den (t.ex. aggressioner och översexualitet) och för att minska risken för oönskade parningar. De alternativ som idag finns att tillgå är kirurgisk respektive kemisk kastrering. För indika- tionen kemisk kastration finns Suprelorin® (tillverkas av Virbac), som innehåller deslorelin- acetat, vilket är en syntetisk GnRH-analog. GnRH står för gonadotropinfrisättande hormoner, vilka indirekt reglerar produktion av spermier och testosteron via LH och FSH. Genom kron- isk tillförsel kommer receptorerna för dessa att nedregleras och testiklarna att inaktiveras helt, vilket kan jämföras med en kirurgisk kastration men att denna metod är reversibel. En följd av kemisk kastration är att testiklarna minskar i volym och vikt pga. atrofi, sekundärt till inaktivitet. Hypotesen som detta arbete grundar sig på är att föregående behandling med GnRH-analog kan minska komplikationsrisken vid en senare kirurgisk kastration, då blodtill- förseln till testiklarna minskar och även testiklarna i sig, vilket bör innebära en minskad risk för blödningskomplikationer dels från operationssåret (som kan göras mindre om testiklarna är små) samt blödning från själva funikeln och testikelhinnor. Syftet med studien var att se vilka hundar som oftast drabbas av komplikationer, där faktorer såsom ålder och storlek på hund studerats retrospektivt, samt undersöka om behandling med GnRH tycks minska risken. Informationen kan sedan användas för att konstatera om det är indicerat att behandla vissa hundar med GnRH innan en eventuell kirurgisk kastration för att minimera dessa risker. Det finns inga entydiga rekommendationer kring när en hund bör kastreras, men enligt erfar- enheter från arbete på klinik brukar det empiriskt rekommenderas mellan 6-12 månaders ål- der. För tidig kastration är ej att rekommendera då det bl.a. tros öka risken för bl.a. utveckling av ortopediska besvär (t.ex. dysplasier), liksom ej heller kastration vid högre ålder där tesen är att fullt aktiva könsdelar ökar risken för bl.a. blödningar. I denna studie visade det sig att de hundar som oftast drabbas av komplikationer väger >20kg och har en medel- samt median- ålder på 25 månader. Komplikationsfrekvensen hos dessa hundar var 5.13%, med en relativ risk på 8.26 att drabbas som stor hund jämfört med små till medelstora hundar. Hos de hundar som kastrerats kemiskt innan den kirurgisk kastrationen var komplikationsfrekvensen 0%, men urvalet var begränsat, vilket gör det svårt att bedöma värdet och dra slutsatser om detta värde återspeglar verkligheten. Värdet gör det också omöjligt att beräkna en relativ risk, vilket medför att studien inte blir statisiskt signifikant. Varför större hundar löper en ökad risk att drabbas för komplikationer kan vara kopplad till hundarnas storlek, men kan också bero på att de stora hundarna i studien generellt kastrerats vid högre ålder än de små hundarna. Ett tredje teori är att komplikationsrisken ökar beroende på vilken kastrationsmetod som används. Kemisk kastration kan vara ett gott alternativ till kirurgisk kastration om djurägaren inte vill låta operera sin hund, eller i de fall som ägaren vill uppleva hur hunden blir som kastrerad. Huruvida ett implantat med GnRH-analog verkligen kan minska risken eller ej kan inte bedö- mas utifrån denna studie pga. för lite material. Författaren tror ändå fortfarande att hypotesen stämmer utifrån den information och kunskap som finns om GnRH, men att större studier behövs. Inga slutsatser kan dras utifrån denna studie och den bör därmed inte användas som underlag vid eventuella rekommentationer med avseende på komplikationsrisker.