(Miss)brukandet av visstidsanställningar - En komparativ studie om visstidsanställningar i Skandinavien

Sammanfattning: Tidsbegränsad anställning i Sverige har ökat kraftigt de senaste årtiondena och lagstiftningen har gått från att bara tillåta tidsbegränsad anställning om arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet föranledde det, till att idag inte ställa några särskilda krav alls. Lagstiftningen försöker balansera motstående behov, anställningstrygghet kontra flexibilitet. På grund av reglernas semidispositivitet finns det på området också kollektivavtal som både utvidgar och inskränker reglerna. År 2007 anmälde TCO Sverige till Europeiska kommissionen för bristande genomförande av visstidsdirektivet. Ett överträdelseärende inleddes och år 2014 meddelande kommissionen slutligen att Sveriges lagstiftning saknar effektiva åtgärder för att förhindra missbruk av flera på varandra följande visstidsanställningar. Således behöver Sverige ändra lagstiftningen för att undvika att hamna i EU-domstolen. Den svenska regeringen har därmed år 2015 presenterat ett förslag på skärpta regler. Ett förslag TCO menar är otillräckligt. Mot denna bakgrund kartlägger denna uppsats, genom en komparativ utredning, de skandinaviska ländernas reglering i frågan, som sedan analyseras mot bakgrund av visstidsdirektivets syfte. Ländernas lagstiftning uppvisar många likheter men också viktiga skillnader som hade kunnat ligga till grund för hur Sveriges lagstiftning hade kunnat utformas. I uppsatsens slutsats presenteras därmed ett förslag på hur 5 § LAS hade kunnat lyda, med inspiration från lagstiftningen i de skandinaviska länderna.