”Så fort coronan blir värre får vi färre kontakter”. Om socialarbetares upplevelser av covid-19 pandemins effekter på arbetet med våldsutsatta kvinnor

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetet med våld i nära relationer försocialarbetare ser ut, och de strategier de använder för att hantera arbetet. Syftet var också attundersöka om och i så fall på vilket sätt deras arbete har förändrats under covid-19 pandemin.Studien har en kvalitativ ansats där vi gjort semistrukturerade intervjuer med tresocialsekreterare och två anställda på kvinnojourer. Vår insamlade empiri har analyserats medhjälp av tematisk analys utifrån de teoretiska begreppen professionellt handlingsutrymme ochcopingstrategier. Resultatet visar att våld är ett svårt ämne som påverkar dem som arbetar meddet, särskilt om inte tillräckligt stöd kan ges till den utsatta. Pandemin har gjort det svårare förvåldsutsatta att nå den hjälp de behöver något som socialarbetarna är medvetna om.Pandemin har även påverkat socialt arbete på så vis att det skett en digitalisering av de flestaklientkontakter för att följa smittsäkra arbetsmetoder. Slutsatsen är att den digitalaomställningen har både för och nackdelar men det anses fortfarande behövashandlingsutrymme att själv besluta om att kunna träffa sina klienter, både för socialsekreterareoch för de som arbetar inom kvinnojourer. Ytterligare en slutsats är att det kollegiala stödet,handledning och utbildning ses som centrala delar för att hantera arbetet med våld i närarelationer. Vår tolkning är att ett flertal känslofokuserade strategier används för att hanteraarbetet. Att ge verktyg i form utbildning om våld i nära relationer för alla som arbetar inomsocialt arbete skulle kunna underlätta för både de våldsutsatta och yrkesverksamma är vårslutsats.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)