Jämkning av äktenskapsförord och riskerna med digitala familjerättsliga avtal

Sammanfattning: Genom äktenskapsförord har makar möjlighet att reglera sina egendomsförhållanden vid en eventuell skilsmässa. Om en make anser att ett eller flera villkor i äktenskapsförordet är oskäliga kan denne åberopa jämkning enligt bestämmelsen i 12 kap. 3 § Äktenskapsbalken (SFS 1987:230) (ÄktB). I förarbetena till lagen, prop.1986/87:1, uttalade departementschefen att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Sedan lagens införande har frågan om jämkning av villkor i äktenskapsförord enbart varit föremål för prövning av HD en gång, nämligen i NJA 1993 s.583. Samhället har förändrats i många avseenden sedan dess. En av dessa förändringar är att det dykt upp flera digitala tjänster som erbjuder upprättande av äktenskapsförord. Med anledning av dessa förändringar, samt att det gått 29 år sedan frågan sist prövades av högsta instans, har det varit av intresse att utreda regeln om jämkning närmare. Syftet med uppsatsen var att utreda makars möjlighet att åberopa jämkning av oskäliga villkor i äktenskapsförord i enlighet med regleringen i 12 kap. 3 § ÄktB, samt synliggöra hur jämkning av detta slag prövas i praktiken. Därför genomfördes bland annat en intervjustudie för att belysa ett praktikerperspektiv på området. I uppsatsen har även utretts vilka eventuella risker som följer med äktenskapsförord som upprättats genom digitala tjänster. Uppsatsen visar att bestämmelsen tillämpas restriktivt i praktiken och att makar som vill åberopa regeln har svårt att vinna framgång. Uttalandet i förarbetena om restriktivitet utgår från tanken om att makarnas gemensamma vilja ska respekteras och att äktenskapsförordet därför ska ge uttryck för det. Eftersom lagen ger uttryck för att jämkning ska ske vid oskälighet anses den inte återspegla den verkliga möjlighet makar har att tillämpa bestämmelsen i praktiken. Av vad som har utlästs i praxis och doktrin, men som även blivit bekräftat av praktikerna i intervjustudien, är regleringen i 12 kap. 3 § ÄktB bara tillämpbar i absoluta undantagsfall. Mot bakgrund av detta finns det enligt min mening ett behov av att ändra lagen för att återspegla makars verkliga möjlighet att jämka oskäliga villkor i förord. En sådan ändring skulle kunna vara att bestämmelsen blir tillämpar enbart vid uppenbar oskälighet av villkor i äktenskapsförord. En annan slutsats som dras i uppsatsen är att frågan kan bli föremål för prövning oftare i framtiden med hänsyn till det relativt nya avgörandet från HD, nämligen NJA 2020 s.583 ”den oskäliga skifteslikviden”. Trots att fallet rörde klander av bodelningsavtal framgår det av domskälen att argumentationen som förs även är tillämpbar på andra familjerättsliga avtal, däribland äktenskapsförord. I fallet framgick att de särdrag som finns mellan familjerättsliga- och förmögenhetsrättsliga avtal kan motivera en generösare tillämpning av 12 kap. 3 § ÄktB. Avgörandet ligger således inte i linje med den restriktiva syn som uttalats i NJA 1993 s. 583. Av den anledningen finns det anledning för HD att meddela ett nytt prövningstillstånd i ett liknande ärende för att bringa klarhet i frågan. Min bedömning är att de tjänster som erbjuder upprättande av äktenskapsförord digitalt också för med sig ett antal risker, exempelvis att dessa digitala avtal kan ge upphov till tolkningsproblem. En annan risk är att makar enkelt kan upprätta dessa förord utan en ordentlig eftertanke. Makar kan i många fall behöva en juridisk konsultation inför upprättande av äktenskapsförord. En sådan konsultation är svår att uppnå på ett lämpligt sätt genom dessa tjänster. Med hänsyn till den begränsade möjlighet som finns att jämka oskäliga äktenskapsförord i nuläget riskerar makar att ingå avtal som inte speglar deras egentliga vilja.