Geriatriska katters särskilda omvårdnadsbehov : hur omvårdnaden utförs på två svenska smådjurssjukhus, en intervjustudie

Sammanfattning: Som ett resultat av den ständigt ökande kunskapen och kompetensen inom djursjukvården samt människors tilltagande engagemang och emotionella investering i sina sällskapsdjur förlängs djurens liv alltmer. Däribland kattens. Kattens omvårdnadsbehov i geriatrisk ålder och nödvändigheten av eventuella anpassningar har studerats i endast en mindre omfattning, vilket är problematiskt då katter generellt anses dölja smärta och sjukdomssymptom. För att katter ska få en så god välfärd som möjligt under sitt allt längre liv är det viktigt att både djurhälsopersonal och kattägare utbildas angående anpassade åtgärder för geriatriska katter. Syftet med detta kandidatarbete inom djuromvårdnad var att undersöka specifika omvårdnadsbehov hos geriatriska katter och hur omvårdnad samt rådgivning till geriatriska katters ser ut på två svenska smådjurssjukhus. För att besvara frågeställningarna utfördes en litteraturstudie samt en intervjustudie med två legitimerade djursjukskötare vid två smådjurssjukhus i Sverige. Resultatet från intervjustudien visade att geriatriska katters särskilda omvårdnadsbehov inte tas i beaktning i lika stor utsträckning som exempelvis kattungars omvårdnadsbehov vid en stationärvårdsavdelning. Respondenterna hade inte tidigare reflekterat över just geriatriska katters omvårdnadsbehov och på arbetsplatserna saknades särskilda rutiner och standardåtgärder för omvårdnaden av geriatriska patienter. Då djursjukhusen fokuserade mycket på individanpassad omvårdnad upplevdes de därigenom ändå medvetna om de enskilda geriatriska patienternas behov och anpassade omvårdnaden därefter. I litteraturstudien hittades information om sjukdomar och hälsoproblem som äldre katter ofta drabbas av samt vilka anpassningar i hemmet som bör göras för att underlätta vardagen för den geriatriska individen. Detta hade även respondenterna i intervjustudien en del kunskap om och informationen om detta gavs i varierande omfattning som råd till ägarna. Överlag fanns det ingen standardiserad rutin på vare sig omvårdnad eller rådgivning gällande geriatriska katter på de två smådjurssjukhusen och respondenterna instämde i att en vetenskapsbaserad och enhetlig rutin för samtliga i personalen troligen hade förbättrat omvårdnaden. Sammanfattningsvis konstaterades att den geriatriska kattens omvårdnadsbehov är ett område som kräver fortsatt forskning. Djursjukvården skulle troligen gynnas av standardiserade protokoll för att öka medvetenheten hos både djurhälsopersonal och djurägare för den geriatriska kattens särskilda omvårdnadsbehov och för att säkerställa en likvärdig omvårdnad och rådgivning av dessa patienter.