Rätt att skydda? - En analys av rättsutvecklingen rörande interventioner med humanitära bakomliggande syften

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Den 4 april 2017 utförde den syriska staten en gasattack på staden Khan Sheikhun. Attacken fick omfattande uppmärksamhet i internationell media, och den 7 april 2017 valde USA att avfyra 59 kryssningsrobotar mot flygbasen al-Shayrat, vilken var den flygbas som använts för att genomföra gasattacken. USA sade sig vilja säkerställa att flygbasen inte användes för att utföra ytterligare attacker. Den amerikanska attacken hade inte föregåtts av godkännande från säkerhetsrådet, vilket resulterar i att den bör betraktas som stridig mot internationell rätt. Trots detta ställde sig stora delar av världssamfundet bakom attacken. Inställningen till den amerikanska bombningen av al-Shayrat speglar en inställning som historiskt sett varit vanligt förekommande i samband med folkrättsstridigt mellanstatligt våld som företagits av humanitära skäl. Det betraktas som illegalt, men legitimt. I det här arbetet undersöker jag utvecklingen av mellanstatligt våld med bakomliggande humanitära skäl. Jag använder de teoretiska perspektiven realism och liberalism för att analysera steget från illegala humanitära interventioner till interventioner med stöd av Responsibility to Protect. Jag analyserar också varför Responsibility to Protect inte kunnat tillämpas i samband med det syriska inbördeskriget, samt vad som kan komma att krävas för att man ska kunna genomföra lagliga humanitära interventioner i framtiden. Analysen leder till slutsatsen att steget från doktrinen om humanitär intervention till interventioner i enlighet med Responsibility to Protect togs eftersom stater, oavsett vilket teoretiskt perspektiv som appliceras, av flera skäl har anledning att föredra det senare. Vidare konstaterar jag att tillämpningen av Responsibility to Protect dessvärre ofta kommer att hindras genom veto från säkerhetsrådets medlemmar. Slutligen konstaterar jag att förverkligandet av Responsibility to Protect i framtiden kommer att vara avhängigt på att säkerhetsrådets permanenta medlemmar bedömer att den förlust de själva drabbas av när de använder sitt veto för att blockera agerande i enlighet med Responsibility to Protect i regel är större än den potentiella vinsten de kan uppnå av att, för att främja ett egenintresse, blockera agerande i enlighet med Responsibility to Protect. En möjlighet för världens övriga stater att skapa sådana förutsättningar utgörs av möjligheten för stater att individuellt införa handelshinder och ekonomiska sanktioner mot de permanenta medlemmar som på ett otillbörligt sätt använder sitt veto emot trovärdiga resolutionsförslag rörande tillämpning av Responsibility to Protect.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)