Farmakologisk immobilisering av elefant : stressnivåns betydelse för val av läkemedel

Sammanfattning: Elefantens situation ser allt mer kritisk ut. Idag anses både den asiatiska och afrikanska populationen vara hotad, antingen av ett minskande livsutrymme eller tjuvjakt. Det innebär att det i fortsättningen finns ett behov av att immobilisera elefanter för olika typer av bevarandeinsatser. Båda raserna finns i såväl frilevande tillstånd som i fångenskap. Anledningen till att elefanter immobiliseras varierar med habitatet. I det vilda kan det behövas för borttagning av snaror, förflyttning, provtagning eller montering av radiosändare. I fångenskap kan exempelvis hälsoundersökningar, transport och behandlingar kräva att elefanter immobiliseras. Oavsett motivet till immobiliseringen är det viktigt att ingreppet utförs på ett säkert sätt. Det finns en mängd läkemedel och läkemedelskombinationer som har använts vid immobilisering av elefanter. En faktor som påverkar läkemedlets effekt är elefantens stressnivå, men det finns i dagsläget få studier som tittar på elefanters stressnivå vid immobilisering. Några generella slutsatser kan likväl dras; individer i fångenskap är mer vana vid kontakten med människor och därför utgör immobiliseringen troligen en mindre stress. Viltlevande elefanter är inte lika vana vid människor och vår närvaro utgör därför ett stressmoment. Behöver djuret dessutom jagas innan immobiliseringen har den ett stresspåslag. I de olika situationerna kan det därför vara aktuellt att använda sig av olika läkemedel för att immobilisera elefanter. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka läkemedel och läkemedelskombinationer som används vid immobilisering av elefanter och hur elefantens stressnivå och omgivning avgör valet av läkemedel. Risken för trauman i samband med immobiliseringen ökar om djuren är stressade och uppvisar ett flyktbeteende. Därför är det önskvärt med en kort induktion vid immobiliseringen. Potenta opioider har visat ge en snabb induktion och det är också vanligast att opioider används vid immobilisering av vilda elefanter, antingen ensamt eller i kombination med sederande läkemedel. I fångenskap har elefanterna i regel en lägre stressnivå och det kan då räcka att ge sederande läkemedel för att immobilisera elefanter, vilket också är vanligast förekommande. Det verkar även förekomma en avgörande artskillnad; i de studier som är underlag till litteraturstudien immobiliserades afrikanska elefanter nästan uteslutande med opioider, oavsett habitat. Asiatiska elefanter gavs oftare sederande läkemedel. En förklaring kan vara att afrikanska elefanter är mer temperamentfulla vilket innebär att endast sedering är otillförlitligt och kan innebära en risk för såväl elefanten som personerna som hanterar den. Stressnivån bör minimeras vid immobilisering av elefanter både i fångenskap och frilevande tillstånd; det är inte minst viktigt för att värna om djurskyddet och elefanternas välmående.