Locating outsourced and offshored production based on supply chain strategy: Findings from Swedish fashion/trend apparel companies

Sammanfattning: Bakgrund: En stor utmaning inom klädindustrin är att kombinera produkters korta livscykler med de komplexa försörjningskedjornas långa ledtider. Följaktligen finns det ett antal supply chain-strategier som hanterar utmaningen olika: kostnadseffektiva, responsiva och resultatdrivna som fokuserar på ett större antal aspekter. Dessa olika strategier lokaliserar outsourcad och offshorad produktion olika för att hantera utmaningarna. Utvecklingen i lågkostnadsländer har utvecklat supply chain-strategier och beslutet för lokalisering. Syfte: Följande syfte har formulerats för examensarbetet: ”Analysera vilka faktorer svenska klädföretag finner viktiga när de lokaliserar outsourcad och offshorad produktion i Europa och Asien, samt hur dess företagsstrategi och supply chain-strategi matchar”. Ett antal forskningsfrågor har också uppformats för ytterligare förståelse. - Hur kategoriserar svenska klädföretag sina produkter och används kostnadseffektiva samt responsiva försörjningskedjor för respektive kategori? - Hur påverkar valet av supply chain-strategi de olika faktorerna? - Hur har utvecklingen i lågkostnadsländer påverkat svenska klädföretags lokaliseringsval för outsourcad och offshorad produktion? Metod: Metoden använd för studien är inspirerad av Yins (2004) multipla fallstudie metod. För att kunna svara på syftet och forskningsfrågorna till detta examensarbete har en intervjuguide tagits fram, vilken var underlag för genomförandet av fem mer djupgående analyser av svenska klädföretag. Då det finns ett stort antal företag i den svenska klädbranschen bör därför inte resultatet av de genomförda intervjuerna ses som ett enhetligt resultat för hela branschen, utan bör istället ge en indikation på hur företag inom branschen resonerar kring dessa frågor. De givna svaren från respektive intervju jämfördes först med det utformade teoretiska ramverket, för att sedan följas upp med en avslutande jämförelse företagen emellan för att på så sätt kunna urskilja eventuella mönster. Det utvecklade teoretiska ramverket är primärt baserat på Chopra och Meindls (2004) Network Design Decision Framework. Författarnas ramverk används för att kunna avgöra lokalisering av produktion baserat på: konkurrensstrategi, supply chain-strategi och ett antal faktorer. Detta ramverk kompletterades sedan med supply chain-strategi teori av Fisher (1997) och ytterligare faktorer som forskarna fann intressanta för studien. Slutsatser: Vår undersökning visade att alla fem företag kategoriserar sina produkter. Däremot är det enbart de större företagen, som bedriver egen detaljhandels verksamhet, som har olika supply chain-strategier för dess produktkategorier. De större företagen erhåller hela risken i dess supply chain själva. Dessa företag använder sig av en kostnadseffektiv strategi för dess första orders och en responsiv strategi för dess andra orders. De mindre företagen använder sig istället av en grosshandlarförsäljningsmodell (tillverkning mot order), vilket innebär att de inte själva behöver ta någon risk. Detta medför att de mindre företagen därmed inte behöver samma nivå av matchning dess respektive strategier emellan. Generellt är det samma faktorer som är viktiga för samtliga fem företag gällande val av lokalisering, däremot skiljer sig ledtid och kostnad mellan stora och mindre företag. Slutsatsen är att mindre företag, med dess grosshandlarförsäljningsmodell, inte behöver reducera kostnaden och vara responsiva i samma utsträckning som de större företagen med den egna detaljhandelsmodellen. De gemensamma faktorerna företagen emellan är viktiga oavsett om produktionen är lokaliserad i Europa eller Asien, detta då företagen vill standardisera sin produktion i så stor utsträckning som möjligt och därmed försäkra sig om att samma nivå på kvalitet och passform m.m. uppnås. Alla deltagande företag har erfarit utvecklingen i lågkostnadsländer och har därför börjat se över alternativa lokaliseringar för dess nuvarande produktion.