Sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående : när patienter vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård

Sammanfattning: Bakgrund: När patienten vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ska vården enligt lag utformas i samråd med närstående. Forskning har visat att involvering av närstående kan öka trygghet både för patienten och närstående samt även behandlingsutfall. Involvering av närstående ingår i sjuksköterskans kompetensområde och i den personcentrerade vården.Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående till patienter inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor från två olika slutenvårdsavdelningar intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade materialet analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Involvering av närstående leder till en säkrare och bättre vård. Enligt sjuksköterskorna ger involvering övervägande fördelar men negativa aspekter när närstående upplevs utmanande belyses. Involvering sker inte i den grad sjuksköterskorna anser att det borde, det beror både på bristande rutiner och inställning från personalen. Patienternas tillstånd inom den psykiatriska tvångsvården och stigmatisering som fortfarande råder ger speciella utmaningar för sjuksköterskorna att förhålla sig till.Konklusion: Sjuksköterskor upplever stora vinster och fördelar med att involvera närstående, trots detta råder det brister i arbetet kring involvering av närstående. Reflektion inom personalgruppen samt organisatoriskt stöd behövs för att få bra förutsättningar för att involvera närstående inom psykiatrisk tvångsvård.Nyckelord: kvalitativ studie, närstående, personcentrerad vård, psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterska