Två svekofenniska graniter i Bottniska bassängen : utbredning, U-Pb zirkondatering och test av olika abrasionstekniker.

Sammanfattning: I Bottniska bassängen i östra delen av centrala Sverige, finns ett antal intrusioner av tidig- och sensvekofenniska granitoider. Det aktuella undersökningsområdet består av ett sensvekofenniskt granitmassiv, beläget ca fyra km väster om Örnsköldsvik. Förutom de bergarter som tidigare definierats: själevadgranit, bergomgranit och paddalgranit, förekommer även sörbölegranit och billsjögranit. Sörbölegranit uppträder i zonen mellan själevadgranit och bergomgranit och ser närmast ut som ett mellanting av dessa bergarter. Billsjögranit återfinns i den nordvästra delen av massivet där den gränsar till paddalgranit. Den är svagt folierad och innehåller mer biotit än paddalgranit. Själevadgranit och bergomgranit är I-graniter som bildats genom uppsmältning av tidigsvekofenniska granitoider, medan paddalgranit är en typisk S-granit vars ursprungsmaterial är områdets metasediment. Dessa tre dominerande bergarter är odeformerade och associerade med rikliga mängder pegmatit. Fältobservationer visar tydligt att paddalgranit är yngre än både själevad- och bergomgranit. Examensarbetet syftar till att datera själevadgranit och bergomgranit med ID TIMS (Isotope Dilution Thermal Ionization Mass Spectrometry) zirkondatering. Sensvekofenniska S-graniter har antagits ha en minimiålder av 1822 ± 5 Ma. Själevadgranit har dock vid tidigare karteringar ansetts tillhöra en tidig fas av de sensvekofenniska graniterna. Dateringen av själevadgranit ger 1880,4 ± 5,6 Ma och bergomgranitens ålder är 1880,5 ± 2,3 Ma – bergarterna bör alltså ses som samtida. Vid prepareringen av zirkoner för ökad konkordans, testades både fysisk abrasion och kemisk abrasion. Resultaten visar att zirkoner preparerade med någon av dessa tekniker ger en signifikant ökad konkordans och att kemisk abrasion ger något bättre resultat än de som abraderats fysiskt. Detta tyder på att den kemiska abrasionen varit mer effektiv på att eliminera regioner i zirkoner som påverkats av blyförlust. Den metod som testades i Lund kan utvecklas ytterligare för att uppnå bättre resultat.