Ambulanssjuksköterskors upplevelser av hjärt- och lungräddningsituationer med och utan LUCAS

Sammanfattning: Bakgrund: Varje år drabbas cirka 10 000 personer av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige, ungefär 4000 får behandling och cirka 300 överlever. Ett snabbt agerande och start av hjärt-och lungräddning (HLR) med en god kvalité kan öka patientens överlevnadschanser. Ambulanssjuksköterskorna utsätts för stora påfrestningar när de behöver fatta snabba beslut och behandla patienten på olika platser som kan brista i säkerhet i arbetsmiljön. Som ett hjälpmedel vid HLR har de Lund University Cardiac Assist System (LUCAS) som utför bröstkompressioner på patienten. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av hjärt-och lungräddningsituationer med och utan LUCAS. Metod: En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Analysen gjordes utifrån Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Vid HLR skapas många tankar och känslor hos ambulanssjuksköterskorna och för dem är det av vikt för att arbetet ska fungera att kunna skapa goda arbetsförhållanden och upprätthålla ett professionellt förhållningssätt i den stressade situationen, både för dem själva, patienten och de anhöriga. Hjärt- och lungräddning kan ge emotionell påverkan och en känsla av otillräcklighet inför patient och anhöriga. Den egna arbetsmiljöns säkerhet och fysiska belastning påverkar ambulanssjuksköterskornas arbetssituation. Fokus ska läggas på att göra det bästa, och det finns verktyg och hjälpmedel för att känna sig säker i sin yrkesroll, ett av dessa hjälpmedel är LUCAS. Slutsats: För att minska den psykiska stressen vid HLR krävs möjlighet till stöd och verktyg i olika former och därefter kontinuerlig utbildning och övning samt arbetslivserfarenhet från ambulansen. För att kunna ge alla samma förutsättningar till bra vård behöver LUCAS utvecklas för att passa alla individer.