Landskapsarkitektur som dialog : att utveckla inkluderande planeringsprocesser genom fysiska interventioner

Sammanfattning: I detta examensarbete har jag undersökt hur utvecklandet av en inkluderande planeringsprocess kan ske genom fysiska interventioner, med avstamp i det arbete som det normkritiska landskapsarkitektkollektivet DIS/ORDER genomfört inom Amiralsstaden i Malmö. Amiralsstaden är en stadsutvecklingsprocess med stora ambitioner kring att arbeta inkluderande genom att utveckla nya arbetssätt och bryta invanda mönster inom organisationen Malmö stad. Tack vare min praktikanställning hos DIS/ORDER under hösten 2017 kunde jag på nära håll undersöka Amiralsstadens process och samtidigt vara en aktiv del av den. För att genomföra studien beskriver jag genom en litteraturstudie vad en inkluderande planeringsprocess kan vara, hur den kan praktiseras samt vilka svårigheter som kan uppstå i praktiserandet av den. Litteraturstudien avslöjar ett glapp mellan inkludering som teori och praktik, då avsaknaden av lämpliga arenor för deltagande resulterar i en alltför homogen grupp människor som är med och påverkar planeringsprocesser. I en fallstudie presenterar jag sedan DIS/ORDERs arbete inom Amiralsstaden, där de använt fysiska interventioner som ett verktyg för att etablera en medborgardialog. Studiens resultat visar hur de fysiska interventionerna fungerade som en alternativ arena för deltagande och möjliggjorde inkludering av barn och unga, en grupp medborgare som anses marginaliserad inom diskussioner kring stadsplanering. Studien landar i en diskussion som tar hjälp av begreppen normkritik, urban pedagogik, medskapande design, platstillhörighet och publik domän för att reflektera över fysiska interventioner som ett inkluderande arbetssätt. Uppsatsen avslutas med konceptförslaget Alternativ arena, som presenteras med syftet att utveckla de fysiska interventionerna inför det framtida arbetet inom Amiralsstaden.