Åldersbestämning av unga individer vid rättsfall

Sammanfattning: Bakgrund: Åldersbestämning kan göras i rent medicinskt syfte men de stora flyktingvågorna de senaste åren har lyft fram nödvändigheten av åldersbestämning i rättsmedicinskt syfte. Den v anligaste metoden som används är konventionell röntgen av hand och handled där atlasmetoden av Greulich & Pyle appliceras. CT och MR är två metoder som används mer sällan för åldersbestämning men MR framförallt är en modalitet som får mer och mer uppmärksa mhet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva diagnostisk träffsäkerhet mellan olika modaliteter vid radiologisk undersökning för åldersbestämning av unga individer i samband med rättsfall. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på el va vetenskapliga artiklar valdes som metod och analys och kvalitetsgranskning gjordes enligt Fribergs modell. Resultat: Resultatet visar att Greulich & Pyle ger ett tillförlitligt svar på vissa grupper men ett mindre tillförlitligt svar på andra grupper. M etoden av Schmeling applicerad på CT - bilder av nyckelbenet har visat sig vara användbar. Det kan finnas skillnader i skelettmognaden av nyckelbenet mellan en australiensisk och en thailändsk population. Schmeling applicerad på MR - bilder av handled kan i fr amtiden anta en viktig roll. Metoden av Tomei applicerad på MR - bilder av handled visade god potential men metoden behöver utvärderas ytterligare. Slutsats: Det kan finnas skillnader mellan olika etniciteter som ej grundar sig i socioekonomisk bakgrund som Greulich & Pyle ej tar hänsyn till. Även om CT ger högupplösta bilder är stråldosen man utsätts för under undersökningen inte berättigad i rättsfall. MR ger också högupplösta bilder där ingen strålning används vilket är en fördel, dock finns det kontraindi kationer för att utföra en MR - undersökning. En viss felmarginal finns inom alla metoder för åldersbestämning men vidare forskning bör framförallt fokusera på metoder där MR använts