Produktvalsprincipens funktion - En studie av flernivåstyrningens påverkan på produktvalsprincipen i miljöbalken

Sammanfattning: Miljöbalkens allmänna hänsynsregler är viktiga miljörättsliga principer och har en viktig funktion för genomförandet av miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling. En av dessa principer är produktvalsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken, vilken innebär ett krav på att undvika att sälja eller använda kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om det finns mindre farliga alternativ att ersätta dem med. Principen har sin främsta funktion i den enskilda situationen – vid tillståndsprövning och tillsyn. Efter en inledande undersökning av produktvalsprincipen och kemikaliehanteringen på nationell nivå och på EU-nivå har det i uppsatsen identifierats att det kan ifrågasättas viken funktion principen har idag och hur den påverkas av den allt mer detaljerade regleringen på EU-nivå. Principens ordalydelse har inte förändrats sedan den infördes, däremot kan det ifrågasättas hur införandet av den centrala unionsrättsliga kemikalieförordningen REACH, vilken syftar till att harmonisera handeln mellan medlemsstaterna, har påverkat principens funktion och vad flernivåstyrningen inneburit för konsekvenser för principens funktion. Uppsatsen syftar till att undersöka om och i så fall hur och varför en bestämmelse kan förändras över tid utan att bestämmelsen i sig har förändrats. Uppsatsen utreder hur en unionsrättslig förordning med syfte att harmonisera handeln mellan medlemsstaterna kan påverka förutsättningarna för den lokala myndigheten att fatta beslut om lämplig produkt utifrån ett miljöperspektiv i det enskilda fallet. Uppsatsen undersöker vad principens funktion var innan REACH antogs samt hur funktionen ser ut idag, efter att REACH trätt i kraft. Utvecklingen av EU:s mål och befogenheter med fokus på handel och miljö har studerats samt effekterna av hur EU väljer att utöva sina befogenheter på miljöskyddsområdet analyserats. Utredningen har visat att REACH inte ställer lika långtgående krav på substitution som miljöbalkens produktvalsprincip, men att REACH däremot har infört ett system för registrering samt tillåtlighetsprövning som innebär att kunskapen om kemikalier, dess farliga egenskaper samt lämpliga alternativ ökat. Det i sin tur innebär att trots att principens tillämplighet begränsats på grund av de mindre omfattande kraven på produktval och utbyte i förordningen, kan substitution främjas genom den ökade kunskapen. Slutsatser som kan dras av utredningen är att utan att principen har förändrats i sig, kan tillämpningsområdet anses ha minskat som en följd av införandet av REACH men att principen fortfarande fyller en viktig skyddsfunktion eftersom registreringskraven i förordningen inte gäller alla verksamheter och åtgärder, vilket i uppsatsen har analyserats som en effekt av flernivåstyrningen med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen.